Den här gången har Per Wizén valt illustrationerna ur Lewis Carrolls böcker om Alice som kreativ källa och drivkraft. Det handlar om ett urval av John Tenniels smått fantastiska illustrationer, i ursprunget med både humor och värme, som dekonstruerats intill närmast oigenkännlighet. Eller åtminstone till svårrelaterade slutprodukter. Man bör exempelvis vara tämligen så inläst på Lewis Carrolls böcker för att direkt härleda scenen där Alice passerar genom spegelglaset – när Alice själv som i Wizéns verk är bortmanipulerad ur bilden.
     Men vänder sig då denna presentation företrädesvis till nördar som gjort sin läxa vad gäller barnboksillustrationer, som kan rabbla citat eller finna fem fel? Inte nödvändigtvis. De två böckerna om Alice har genom åren kommit att bli närmast sönderälskade referensverk så snart det handlat om drömbeskrivningar eller hypnagoga tillstånd. De har återkommande refererats till i litterära och konstnärliga sammanhang och även inom populärmusiken (t.ex. ”White Rabbit”, Jefferson Airplane). Slitaget har varit hårt genom åren.

"Smoke and Mirrors I", 2016, 53x78 cm © Per Wizén Jämför med Tenniels originalförlaga till höger.

Per Wizéns fysiska källa består av otaliga kataloger med Tenniel-illustrationer ur vilka han klipper små detaljer som sedan sammanfogas till nya konstruktioner med varierande samstämmighet med sina förlagor. Grundkompositionen kvarstår i vissa fall men har ofta förlorat huvudaktören, eller förändrat dess karaktär och betydelse i bilden. Arbetet är mycket skickligt utfört, manuellt och digitalt, och lämnar inga eller obetydliga spår i den slutliga produkten: tryckta grafiska verk.
    Där finner man väl också Wizéns akilleshäl ur konstnärligt hänseende. Att den kreativa processen, det minutiösa klippandet och klistrandet, så till den grad eliminerats, med enbart dekonstruktionen som rest, lämnar inte mycket i övrigt till betraktarens perceptiva förmåga. Ett verk som behöver ledsagande beskrivningar om hur märkvärdig den numera osynliga arbetsprocessen varit lider av en pedagogisk åkomma.

På Skissernas Museum (2013-14) valde Wizén att presentera även de myllrande och högst intressanta originalcollagen tillsammans med de rensade slutprodukterna. Ett klokt val. Just den processbeskrivande aspekten saknas tyvärr i den synliga delen av utställningen på Cecilia Hillström Gallery. Känslan som infinner sig kan istället lätt leda till förskjutet fokus, ja åt det rent pekunjära.
   Förändringens och metamorfosens spår har bland mycket annat även poetiska kvalitéer, något som den dekonstruerande aktören bör ha i åtanke. Produkten av ett predestinerat koncept inom konstnärliga sammanhang är stundtals inte tillräckligt kittlande när själva skeendet så sorgfälligt städats undan.

Stockholm 2016-12-07 © Leif Mattsson