Egentligheter kallas utställningen på Spritmuseum i Stockholm med Dan Wolgers verk kommenterade av författaren Lena Andersson. Egentligheter låter både som egentligen och verkligheter. Skönmålning är ingenting för Dan Wolgers.

Utställningens utgångspunkt var ett urval av Lena Andersson via foton av ett 30-tal Wolgersverk. Det råkade bli verk ur hela hans produktion, från 1977 till 2016, och blev en lyckträff genom blandningen av kända och okända verk.
     Lena Anderssons urval klargör hur konsekvent Wolgers arbetat under nära 40 års produktion: hantverkskänslan, sönderplockandet och hopfogandet av objekt till mer eller mindre förenliga nya objekt som metaforiskt gestaltar dilemman människan brottas med, omedvetet eller ej.

Det äldsta verket är en sked med gångjärn från 1977 när Wolgers gick på en hantverksutbildning. Den går inte att äta med. Skeden kommenterar, enligt Andersson, den perfekta skeden i Platons idévärld. Man kan tillägga att den som har en sked med gångjärn inte får med det som tycks vara inom räckhåll. Skeden handlar kanske om besvikelser.
     Nära 15 år senare gjorde Wolgers den så kallade Rififiutställningen, då reklambyrån Rififi mot betalning fick göra en ”Wolgersutställning”. På Spritmuseum kan man se en modell av resultatet, och Andersson påpekar att Wolgers blev ”mer närvarande än någonsin, och hade samtidigt dekonstruerat dekonstruktionen subjektsupplösning”.  Det var i postmodernismens förvirrade era.

Objekt, 1992 © Dan Wolgers. Foto Per-Erik Adamsson

Yta och djup är en figurin med två barngestalter som försetts med jordglobar till huvuden. De sitter fördjupade i varsin kartbok. Kanske läser de om världen, men världen är deras egna tolkningar. Vad man egentligen kan säga om världen är att den består av yta och djup. En påminnelse om det subjektivas begränsning, men samtidigt en öppning mot en närmast outhärdlig saklighet, en tolkning som Andersson återkommer till i sina ibland omständliga texter.

Wolgers ser det orimliga i komplicerade konstruktioner. I ett objekt från 1992 finns sex strömbrytare mellan glödlampan och väggkontakten. Man kan tänka sig ett stort antal kombinationer som gör att lampan inte lyser.
     I en skrivbordslampa på väggen har en spegelskärva ersatt armaturen. Kanske vill Wolgers visa att det ljus av originalitet som vi tror oss äga i själva verket är reflexer av den handfasta verklighet som Wolgers ser med den naturvetenskapliga blick Andersson noterar.
     Sammanfattningsvis: Konstnären behövs för att det ska bli ett verk, men konstnären har inget särskilt att säga om verket och dess implikationer. Det är framtaget ur en verklighet som inte rymmer något fördolt eller bortomvärldsligt.

Stockholm 2016-10-12 © Niels Hebert