Rumsliga besynnerligheter är temat som håller samman Eva Beierheimers utställning med teckning, måleri och en installation i centrum. De två större målningarna placerade vinkelräta mot varandra ger en anslående öppning. Tekniken är sparsmakad: på en botten av svart grunderingsfärg har små vita fyrkanter tunt laserats som sedan knyts samman i en intrikat väv av vindlande streck, tecknade med någon form av penna för flytande akrylfärg, i det här fallet genomgående med en guldnyans.
     Motiven som möter skulle kunna vara en abstrakt dans koreograferad efter några få grundsteg, som sedan låter sig upprepas till ett mångfaldigt, oöverblickbart mönster. Men efter en stund framträder nattbilden av ett stadslandskap klätt med skyskrapors fasader, vars former endast röjs av de upplysta rummen innanför raderna av fönster. Helikopterperspektivet och distansen har reducerat det direkta utomhusbelysta ljuset, som här kanske istället gestaltas av det guldregn av trådar som symboler för den ”ljusförorening” som ständigt vilar över nattens städer. Ett regn av drömmar flätas samman av de osynliga invånarnas tyst, snusande mikrovärldar.

Pattern Drawing (detalj), 235x120 cm © Eva Beierheimer

Temat går igen i teckningarna, där mångfalden av korta blyertsstreck skapar molnformationer som efter tusentals flyende fåglar som hetsat vararandra att lyfta på ett och samma vältajmade vingslag. Frågan är om det som direkt syns egentligen är huvudsaken?
     Österrikiska konstnären Eva Beierheimers installation av sammanlänkade vita käppar med svart i princip oläslig text, ”Eine Sonderbare Räumliche Inversion”, fritt översatt som ”en omvänd rumslig besynnerlighet”, ger mer bränsle åt den tanken. Hon är för övrigt verksam i Sverige sedan något tiotal år tillbaka. Installationen är egentligen omöjlig att fotografera och därmed strängt beroende av hjärnvindlingarnas förmåga att skapa rum, bland annat genom att bortse från de störningar som kameran inte är konstruerad för att klara. Men i samklang med målningarna och det gallerförsedda fönstret framstår den för ögat mycket tydligt, om än lika osynligt verkande som ljusbruset omsvepande de moderna världarnas nätter. Rummens världar byter momentant ljusbärande värdar.

Stockholm 2017-11-29 © Susanna Slöör