För årsboken 2017 har SAK valt en lika självklar som fyndig tematik: de konstnärer av vilka man inköpt verk för årets medlemslotteri blir i boken presenterade med var sitt kapitel. Med de reflekterande kommentarerna bidrar en mycket varierad sammansättning av konstnärer, konstvetare, formgivare och författare. Och för att materialet ska få en lite fylligare form presenteras varje konstnärskap med ytterligare ett antal verk än det för lotteriet införskaffade.

Det är alltid intressant att följa konstnärers tankelöpor, invändningar och acklamationer rörande sina kollegers arbeten. Man kapar liksom mellanhanden – den ofta nyktert normerande. I SAK:s årsbok bjuds möjligheter att i flera fall följa med på subjektiva och filosoferande resor, snarare än strikt kronologiska eller biografiska.
   Konstnären Leif Holmstrand är ett lysande exempel med sin språkligt mångfacetterade essä om målaren Björn Camenius (f. 1987). Holmstrands teknik är poetiskt formerad på ett sätt man sällan möter i texter om bildkonst, åtminstone inte i konstkritiska sammanhang. Han beskriver exempelvis förvirringen vid avläsningsprocessen av Camenius målningar som får den seende att: "...vilja odla ögonfingrar att ringla ut och känna över ytan med..."

© Tilpo

Variationen av presenterade konstnärskap och kontrakterade skribenter är som sagt omfattande. Här finns flera namnkunniga konstnärer representerade, endera med inköpta verk eller som reflekterande kåsörer. Men kombinationen av skribenter och presenterade konstnärskap är inte alltid den mest självklart uppenbara. Här finns utrymme för intressanta men relativt oväntade möten. Magdalena Dziurlikowska skriver exempelvis om målaren Stina Rosenberg, Bella Rune om konstnären/keramikern Päivi Ernkvist och Catti Brandelius om installatören och målaren Maria Bajt. Ännu mer otippad är kanske Erik Jeors text, i lyrisk syntax, om den objektsorienterade konstnären Karin Ohlin. Listan kan göras lång.

Som återkommande skribent tjänstgör SAK:s intendent Jennie Fahlström i ett flertal av presentationerna. Det är också hon som orienterar läsarna kring Tilpos (Hans Andersson, Hanna Aihonen) hundra målningar med samlingsnamnet Tro, Hopp och Kärlek vilka ingår i årets lotteri. Konstnärsparet Tilpo bidrar också med en något längre berättelse om drömmens och synkronicitetens betydelse för deras gemensamma konstnärskap. En möjligen inte helt uttömmande men väl så intressant utsaga om hur det kreativa arbetet kan forma sig.

Bokens omslag utstrålar en extravagant stilrenhet; om man håller den lite snett mot ljuset så skimrar det i silver och metalliskt grönt. Personligen är jag dock svag för bildens inneboende attraktionskraft och för det ikonografiska. För att sticka ut lite i den mördande konkurrensen om kulturläsarnas gunst hade möjligen Axel Liebers förstapris, med sina starkt koloristiska accenter, kunnat fungera som en lämplig kandidat som omslagsbild.
     Men kanske viktigare ändå: öppnar man SAK:s årsbok 2017 så blir man förmodligen uppslukad under ett par timmar. Åtminstone om ens intressen löper parallellt med den visuella bildkonsten. För vad det gäller de aktuella konstverken så håller de generellt hög klass. Och de bibringade reflektionerna tillför i många fall alternativa tolkningsmodeller, som med tanke på de relativt överraskande konstellationerna mellan kreatörer och kommentatorer ofta leder in på oförutsägbara associationsbanor.

Stockholm 2017-09-15 © Leif Mattsson