Bajo el Azul de tu Misterio är titeln på Marco Cuevas femte utställning på Galleri Charlotte Lund. Fyra nya verk presenteras, vilka har konstruerats i olika stenarter, som granit, marmor och alabaster.
     I rummets mitt står det mest centrala opuset: en tröstlös figur med titeln Lágrimas Negras. Här har det hårda materialvalet transformerats till en kropp tyngd av svarta tårar.
     Den sirliga ornamentiken som kännetecknat Cuevas arbeten ända sedan 1990-talet är fortfarande tydlig. Cueva experimenterar med spänningar mellan klassisk skulpturtradition och mer populärkulturella influenser, vilket tillsammans skapar hybrider utifrån myternas imaginära föreställningsvärld där blicken står i fokus. Det djuplodande och allvarsamma bryts komplext med det lekfullt humoristiska. Verket Lágrimas Negras skulle med lite god vilja kunna vara en stenålderssläkting till karaktären Mister Know-it all i The Muppet Show.

Titlarna på verken är hämtade från musikalbum och en ömsint skulpterad hand i marmor har likheter med Disneyfigurernas klumpiga och svullna ikonografi. Den humoristiska klangen gör verken än mer mångfacetterade och slår an en lättsam ton.
     Undantaget är skulpturen Les Yeux de ton Père som jag inte blir riktigt klok på. Verket för tankarna till surrealismens pionjärer. Tolkningsmöjligheterna är många, någon slags oidipusmyt eller en våldsam och kontrollerande blick som här visualiserats i den svala ovala alabasterformen där två sammetsbruna ögon helt utelämnade svävar i rummet.

Les Yeux de ton Père © Marco Cueva

Cuevas taktila och sinnliga stenskulpturer inbjuder till lek och beröring. Verken visar på en virtuos materialkännedom och lämpar sig därför väl i offentlig miljö. Nu i dagarna invigs ett av Cuevas stora utsmyckningsuppdrag, beställt av Stockholms Stad i det nybyggda området Rinkebyterassen i nordvästra Stockholm.
     En vecka före invigningen ligger det nya bostadsområdet öde och de åtta stenskulpturerna tycks till synes slumpvis utplacerade på den sluttande terrassen, som vetter mot ett vildvuxet Järvafält. I det lätta duggregnet blänker den svarta graniten och konstverken inger en känsla av att vara uppspolade ur tidlöshetens stora ocean. På ett utskjutande räcke har något som vid första anblicken ser ut som en amöba klistrat sig fast. Skulpturen, som ingår i serien Gnosis, visar sig föreställa en svårbestämbar varelse med antropomorfa drag i form av ett jättegrin: en grimas som otvivelaktigt kommer att överleva oss alla.

Stockholm 2017-09-15 © Silva Malmsten