1. Vem är du?
När jag var ett litet barn ritade jag jämt – av lust och för att slippa känna mig ensam. Jag tecknade djur, natur och människor. En gång tecknade jag, ytterst omsorgsfullt, av en tiokronorssedel. Jag minns att jag blev yr av insikten att det fanns så många detaljer att upptäcka om jag bara tittade riktigt länge och riktigt noga.
     Under många år upphörde jag helt att göra bilder. Jag läste konst- och idéhistoria och kände mig trygg där. Efter min universitetsexamen kom dock längtan efter att göra bild tillbaka och jag gjorde, i smyg, några arbetsprover som tydligen funkade. Två förberedande konstskolor och två konsthögskolor gav mig därefter en god grund att stå på. Sedan dess har två decennier som yrkesutövande konstnär givit mig erfarenheter av alla de slag från starkt tvivel till mod och glädje, samt ett visuellt språk igenom vilket jag kan uttrycka det som jag på inget annat sätt kan uttrycka – hur sorgen, längtan, frånvaron, kärleken och förgängligheten ser ut.

2. Beskriv ett viktigt möte?
Som elev på Hovedskous målarskola i Göteborg hade jag, under det första året, Peter Backhaus som lärare. Hans blick och hans frågor visade att det arbete vi försökte utföra var livsavgörande. Konsten kunde, redan från första början, vara djupt personlig och på blodigt allvar och den känslan fyllde mig med en sällsam kraft som fick mig att våga mycket mer än vad jag trodde var möjligt.

3. Varför vill du handleda?
Jag fick tidigt möjligheten att börja undervisa efter mina avslutade studier. Jag upptäckte omedelbart vilka alldeles unika möten som kunde uppstå i en ateljé där två personer, som inte alls känner varandra, redan efter några minuter samtalar om ämnen som det, utanför ateljén, skulle ta år att närma sig. Att tala om bildens elementa – om färg, form och komposition – är något av det roligaste som finns eftersom dessa element fungerar som redskap, som bokstäver och grammatik, för att omformulera berättelser, känslor eller erfarenheter till ett visuellt språk. De tillsynes banala frågorna Varför? och Hur? är för mig helt centrala.

1. Vem är du?
En person som på gamla dar begripit att jag i konstnärer söker ställföreträdande föräldrar och i medbetraktarna ställföreträdande syskon. Att jag blivit konstnär kanske jag inte riktigt begriper men utrymmet för något annat har jag inte funnit, än.
     När jag gick på trälinjen i tidiga tjugoåren så sa en snäll lärare åt mig att sluta med det och istället gå på Mejan och jag lydde honom. I någon mening går jag väl kvar där än, och inte mig emot. Resonemangen och insikterna från den tiden (tidigt åttiotal) är ständigt angelägna. Utveckling är överskattat, det viktiga är att finna ett sätt att vara rörlig och oberoende och det är ett evigt sjå. I övrigt har jag ställt ut mycket genom åren, mest i Sverige och jag har undervisat en hel del, här och var. 
     På senare tid har jag varit engagerad i frågor gällande konstundervisning eftersom jag själv har fått så mycket genom undervisningen – först när jag blev undervisad (handledd) och sedan när jag själv undervisade. Det funkar åt båda hållen.

2. Beskriv ett viktigt möte?
När jag gick på Mejan hade jag en professor som hette Hans Viksten, målare och poet. Vi kom varandra nära, han betydde mycket för mig och för min förståelse för vart jag kunde ta vägen. Vi satt ibland i hans kök och tog en strömmingsmacka och en öl, efter att vi hade uträttat något. Sällan har jag känt mig så rik och så sedd och så fylld av tillförsikt inför framtiden som då. Det var viktiga möten, i all stillhet, resonerandes om allt och inget vid köksbänken. Fri! 

3. Varför vill du handleda?
1+2=3. Med det menas att jag vill skicka vidare det som jag själv en gång fick (och kanske får fortfarande).