Redan vid sin masterutställning 2013 vid Kungliga Konsthögskolan arbetade Sofia Ekström konsekvent med temat minne, fotografi och barndom genom att ställa olika medier mot varandra i måleriska installationer. Via minnets irrgångar letade hon sig tillbaka till föräldrarnas fotoateljé i Sollentuna och därifrån skapades bemålade surrealistiska studiomiljöer för ett fiktivt fotografi.
      I Ekströms värld hade de vanligtvis förskönade bakgrundskulisserna (backdrops) kollapsat i en brun-rosa sörja av färg. Likt vanitasstilleben representerade de målade objekten tomhet och frånvaro av ”någon”, vilket i Ekströms måleri förvandlats till ”köttsliga element”. Referenserna är tydliga till Roland Barthes Det ljusa rummet, boken han avslutade strax före sin död i Paris 1980. Hos båda skildras frånvaron av en älskad mor och det omöjliga begäret efter att fånga essensen av ett fotografi.

På Sofia Ekströms andra separatutställning, Shut the light, som visas på Galleri Riis i Stockholm, kretsar temat kring framkallningens alkemi. Även här handlar det om minnet av något förgånget. Det digitala fotografiets framväxt har gjort mörkrummets röda sken till en plats av något som var.
      Galleriets yttre rum domineras av fem målningar som monterats på aluminium för att efterlikna det samtida fotografiets visuella och platta uttryck. I målningarna finns spår av framkallningsvätskans minneskonstruktioner i röda och svarta nyanser. Målningarnas skarpa utsnitt kan liknas vid de kollapsade kulisserna från tidigare verk, vilka i utställningen stramt monterats upp för att efterlikna det fotografiska uttrycket.
     Ekström frammanar ett komplext uttryck mellan måleriets kraft och det symboliska minnets fotografi. Bruksföremål från fotomiljö, något som Ekström arbetat med länge, består i det första rummet av en stor reflektor på ett skrangligt stativ. I vanliga fall används det för att mjuka upp och försköna ljuset vid utomhusfotografering. Men, här är filtret svärtat av ett svävande mörkt moln med den ödesmättade titeln All the shadow will fall on you.

Det inre rummet saknar det yttre rummets logik. Där har Ekström frångått det konsekvent konceptuella med att låta målningarna vara monterade på aluminium. De två stora målningarna är istället monterade på spännramar. Först irriterar det mig att Ekström brutit mot det konsekventa, men snabbt frammanar de målade ytornas barocka ljusdunkelmåleri en påtaglighet av att de är på väg att gå upp i rök eller ruttna bort i ett rött gytter. Här bultar målningarna likt tomma kulisser. Frånvaron av de människor som skulle bebo rummet framför de bemålade fonderna är påtaglig.
     Det inre rummets stora fönster är täckt med plastfilm där större delen av ytan upptas av en stor fläck målad med vit väggfärg. Verket ska ses utifrån och bryter därmed med ett enkelt grepp upp gränsen mellan det yttre och det inre och därmed också vår egen position bakom och framför ”kameran”. Sedd från gatumörkret utanför blir den målade fläcken en mörk klump som stänger inne och täpper till ljuset i den klaustrofobiska vita kuben.

Stockholm 2017-01-25 © Silva Malmsten