Utan att hänga upp allt på titeln spikar grupputställningen Flat and Spatial på Galleri Thomassen upp mentala staket som inte är oproblematiska att se förbi. Linnea Rygaards Lift kryssar åtminstone i alla förväntade rutor men klarar sig undan bilden av scenografisk art deco tack vare fri färgpåläggning och nästansymmetri som ger verket attityd och tar fram optiska skiftningar beroende av betraktningsavstånd.
     I rummet intill hänger Elin Odentias minutiöst geometriska Passing forward dreams through amnitonic fluid tillsammans med två verk av Marie Dahlstrand. Dahlstrands Double vision svänger med sitt typiskt färgrika myller som ett afrikanskt tyg medan hennes obetitlade mixed media-duk domineras av två stora överlappande, platta färgfält som ser ut att dölja en underliggande målning.
     På väg till det större utställningsrummet hänger Elin Odentias The courage, coming from the mother. And the secrets. All of them och ett kamouflagenätliknande objekt, Web, av den tyska konstnären Gabriele Basch där skimret i färgytan och belysningens skuggverkan sträcker verket utanför sina egna ramar.

Utan titel © Marie Dahlstrand	Passing forward dreams through amnitonic fluid © Elin Odentia

Sara Wallgrens polygon Becoming med en myriad av trekantiga ek- och björkfanérbitar borde nog ha placerats på svart bakgrund istället för naken på golvet men annars känns det större rummet både självklart och oantastligt i sin museilikt strikta hängning.
     Nästan en hel vägg tas upp av Ivar Lövheims Yoga-position 1 där airbrushad orange bryts av två lodrätt kontrasterande smala färgfält i lilatonat och badrumsblått-till-svart. Lövheims repetitivt uppbyggda målningar är statiskt konsekventa men också märkligt svårfångade: på bild är det nästan omöjligt att avgöra om de är stora eller små.
     Två väggar tas upp av Anders Johanssons Seconds of Thursday, Even in the Midst, snabbläst och rättfram, och Unanswered riddles som är farligt nära det sentimentala, följt av Martin Formgrens kemiskt och digitalt bearbetade foton på duk, Unlearn, unfold och Train your heart like a dog, som kunde ha varit målningar sett till uttrycket.
    Det enda som egentligen stör, tack och lov, är Olof Ingers energiska och påfluget färgglada Through the hell hole och Taking it in.

© Anders Johansson

Flat and Spatial är Bea Marklunds första curatorsuppdrag och jag tror hon har bjudit in konstnärer som hon på ett känslomässigt plan känner sig befryndad med, men variationen tyder på att det finns flera lager i den känslan. De flesta konstnärerna är unga – tre av dem fortfarande under utbildning på Kungl. Konsthögskolan – och man ska knappast förvänta sig att en utställning med samma deltagare om fem-tio år skulle se likadan ut, vilket lägger ytterligare en dimension till det som hänger på väggarna under de innevarande tre veckorna.

Göteborg 2017-11-17 © Olle Niklasson (text och foto)