Blyertspennan är ett av de till synes enklaste konstnärliga redskapen, men kanske därför också något av det svåraste. Magnus Gramén fyller de små rummen i Galleri PS med sina blyertsteckningar. Det är fascinerande att se hur många valörer han kan utvinna ur detta enkla redskap. Allt från det mjukaste ljusa grå, som en andeviskning, till en aggressiv svärta som nästan borrar sig ner i pappret.
     Han skildrar oftast en prosaisk vardag i sina teckningar. Människor rör sig i en tillvaro mellan bilar, spårvagnar, höghus och kvällsmörker. Men teckningarna får ändå karaktären av en drömvärld. De hänger tätt på galleriets väggar och smälter samman till berättelsesekvenser ur en film, ett slags Cinema Noir. Magnus Gramén har flanörens blick på sin stad och närmaste omgivning. I teckningen Frölunda Torg ser man en kvinna och en man stående på asfalten, kanske i samspråk. Anletsdragen är uppslukade av kvällsmörkret. En cigarett är slängd på marken. Den brinner fortfarande. En annan man passerar förbi framför. I bakgrunden skymtar några hus. En laddning uppstår i mötet mellan de tre.

© Magnus Gramén

Till utställningen har Magnus Gramén också producerat en bok med teckningar, målningar, dikter och fotografier, bland annat på hans tidigare installationer och objekt. Boken ger en bild av hela hans konstnärskap, hur det ena arbetssättet går in i det andra. En av dikterna inleds med orden: det är lika viktigt/att ta bort/som att lägga till/att sudda ut/så att olika tydliga rester blir/kvar. Det är också mycket av det sökandet, som ger en ytterligare dimension till teckningarna. Något har försvunnit, men spåren blir kvar.
     Magnus Gramén har också med några målningar på utställningen, men det är hans teckningar som främst övertygar. Teckningar ses oftast som arbetsskisser till något annat större verk. Det är glädjande när man får ta del av ett konstnärskap där teckningen får ett sådant stort egenvärde.

Göteborg 2017-11-17 © Berit Jonsvik text/foto