Menar hon ”Dyk-ungen” eller ”Dy-kungen”? I centrum fast längst in i Karin Hälls installation med skulptur/objekt och teckningar på Galleri ID:I har hon placerat verket ”Dykungen”. Svenskans sammansättningar bjuder på sällsamma ordlekar och i det här fallet öppnar titeln en fallucka in i fantasteriet och underlandet. Bysten med en ”frisyr” som förvandlar porträttet till en halvmåne får sin korrespondens i tornet av halm placerat på golvet nedanför. Erland Cullberg kallade en av sina målningar för ett ”Ängladyk” med tacksamhet för det konstnärliga infallet som givit ett så gott resultat. Är det en liknande ingång som Karin Häll visar på? Ja, men möjligen är det ett bispår.

Följer man Karin Häll vidare verkar målet för uppmärksamheten snarare riktad mot spelet mellan att nå himlen, och lite till, och samtidigt vara grundligt förankrad. Eller är det kampen mellan dessa polariserande ytterligheter som intresserar henne, kampen mot den hotande sanka marken därunder som kräver sinnrik isolering och torrt på fötterna?
    Skulpturerna i blandmaterial är samtliga vertikalt strävande men med kompositoriska förbehåll. De kan givetvis fungera var och en för sig som centrala öar; korphuvudet, det smarta på skaft, bärs av en matta av fötter. Ett par av dem står fyllda med halm och observerar ”Dykungen” med sina tårögon. Karin Häll återkommer till sina textila objekt av trådprydda tår.
    Galleri ID:I inbjuder verkligen till att skapa konstnärliga sammanhang med full frihet. Karin Häll visar i sina teckningar på poetiska ingångar och tidiga faser i processen.

Stockholm 2017-09-22 © Susanna Slöör