Det är en intressant utvecklingskurva som Hertha Hanson visar efter drygt fyra år. Detta är hennes tredje utställning på ANNAELLEGALLERY sedan sent 2012. Hennes obetvingliga tro på det abstrakta måleriets möjligheter är smittande och även den förmodade oräddheten inför såväl historia som samtid. Hon visar att det är möjligt, för att inte säga nödvändigt, för varje ny generation att prägla det måleriska språket utifrån sina andetag, utifrån tron på möjligheten att formulera ett tillägg, något nytt.
     Målningarna på den aktuella utställningen är väl valda och utnyttjar det gemensamma sammanhanget väl. Var och en av dem klingar strävt och starkt utan att inkräkta på grannens särdrag och integritet.

Målningarna är uförda i skikt med en förberedande fas där en spatel på cirka trettio centimeter använts för att stapla lager av färg i horisontala fält. De olika lagren lyser bitvis avsiktligt igenom, vilket misspassning och färgsläpp bidrar till. Dessa provoceras även fram genom att mätta spateln med varierande mängder färg. I de överliggande, de mer ”fritt” ansatta färgslingorna, kontrasteras basen väl mot de högre ställda färgackordet vars färgflöden minner om en ritualiserad dans av händelser.
      Det lockar ögat att söka efter sammansatta förnimmelser: Ett regn, ett hastigt rinnande vattendrag, stiliserade svärdsliljor, eller upplevelsen av att simma, dansa eller dyka. Valet är ditt och det är den koden som avslöjar att varje tid är beroende av sin betraktare; här stöter det tidstypiska tilltalet samman med former oberoende av tiden. Nuet är omöjligt att passera.

Stockholm 2017-01-25 © Susanna Slöör