Det händer ibland att ett konstverks tillkomstår enbart framstår som en samling siffror som svårligen går att koppla till verket ifråga. Så är det ofta med Bernard Kirschenbaums verk. Där finns få egenskaper som i sig skulle kunna benämnas som temporalt utmärkande: inget sjuttiotalstypiskt, inget åttiotalslikt. Sällan stöter man på en konstnär som är så kronologiskt svårfångad. Så när Galerie Nordenhake nu visar ett slags sparsmakad minnesutställning över Bernard Kirschenbaum (1924-2016) är det inte verkens tillkomstår man i första hand fäster sig vid, utan den obändiga kraften och den konstnärliga autonomin.

Med en renässansforskares envishet sökte Kirschenbaum knäcka parabolens hemlighet, och det brutna parallellogrammets. Matematiken stod honom alltid nära, som en särskilt exakt form av poesi. Hans bana inleddes också med ett antal arkitekturuppdrag där han fick användning för sin sällsynta känsla för linjer och renhet i formen. Att han dessutom fick möjligheten att samarbeta med den amerikanska formgivaren och arkitekten Buckminster Fuller (1895-1983) sätter verkligen historiens vingslag i spel.

Transformation, 1971, 59 x 68,5 cm vardera © Bernard Kirschenbaum

Under åren 1985–1991 var han professor vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm och fick därmed en mycket speciell koppling till Sverige. Vi som var med vid tiden när han visades på Moderna Museet (1982, tillsammans med Lars Englund och Kjell Ohlin) minns med vilken auktoritet hans serena objekt intog rummet – återigen med parabolen som visuell nyckel.

De verk som nu visas på Galerie Nordenhake kan sägas vara ett slags destillat eller samlat formalfabet där mycket av det särpräglat kirschenbaumska återfinns. I verket Monument to the Earth anar man exempelvis en amerikansk land art-inspiration, men här inte i interaktion med oändligheten utan med det slutna rummet. Och i Galvanized Parabola, med det mycket noga avvägda avståndet till golvets yta, återkommer den gudomliga men också spirituellt lekfulla geometrin. Det rör sig här om en mycket exklusiv konst i ordets mer ursprungliga form – en stark integritet med sordinerad, minimalistisk klarhet.

Stockholm 2017-06-07 © Leif Mattsson