Står inför Ebba Matz Kaleidoscope och ser ett stenklot framför två speglar i vinkel (8/360 grader) och vips blir klotet ett av åtta, eller är klotet ”ett” och de övriga speglingarna ”sju”, för att tala med Ulf Lindes Duchampdialekt. Associationen leder vidare till Irvings Penns berömda fotografi där Marcel Duchamp står i ett hörn som mäter 22,5 grad i vinkel (hälften av stenklotets rum). Det ”jungfruliga”, odelbara numret sju, ställs således mot talet åtta, det ”promiskuösa”, som kan delas av flera (med 1,2 och 4). En laddning passande för den sfinxartade erotomanen och för Ebba Matz lek med ändligheten.
     Eller handlar leken om David Humes tvivel och kausalitet rentav illustrerat som biljard med 14 syntetiska diamanter flankerade som stjärnbilder runt den i spelet ”udda”, åttonde bollen? Kaos ställt mot ordning? Attraktion och dess motsats?

8 minutes 20 seconds, 2017 © Ebba Matz	Trap, 2017 © Ebba Matz

Det planetära undergångsspelet är laddat med inbjudande tankegods och referenser. Titeln 8 minuter och 20 sekunder (fast på engelska), representerar tiden det tar för oss jordbor att uppfatta att solen har slocknat. Är det den sista skålen hon bjuder i sina skrin, cyankalium och champagne, när den stora skuggan väl faller? Lamentationer över mänsklighetens litenhet och ogärningar på jorden torde vara ett drama som för närvarande värderas högt i konstvärlden. Ebba Matz ambitiösa utställning placerar sig i centrum för detta.
     Talsymboliken går igen som kompositorisk princip även i de femton silverkloten fångade i sina tre nätpåsar, Floats. Tillsammans med fällan, Trap (för övrigt titeln på en av Duchamps readymades), en fritt hängande drömfångare eller anropare av åtta ringar, finns här den visuella dramatiken som Matz bjuder på när hon är som bäst. Ruvande hemligheter förankrade i enklast möjliga form, bekväma med sin barlast men fria att anta vars och ens historia.

Stockholm 2017-09-11 © Susanna Slöör