Några skamfilade turkosa kakelplattor som hittats på New Yorks bakgator stannar kvar på näthinnan när jag kommer hem från Louise Nevelsons utställning på Moderna Museet i Stockholm. Kakelbitarna har arrangerats på en gråmålad kartongbit, vackert blågröna och bortsorterade. Kanske någon gång en bit av ett rum, en privat värld. Här och nu inbjuds betraktaren till ett eget litet universum. Verket ingår i en serie av collage som aldrig tidigare visats i Sverige, där sekundära material av pappersremsor och svärtade träbitar visar en för mig okänd sida i Nevelsons konstnärskap. De små collagen lyser i egen rätt och visar på en stark målerisk träffsäkerhet.

Mest känd är Nevelson för sina kolossala sprayfärgade monokroma träreliefer. I mastodontverket Total – Totality – All har upphittat rivningsbråte målats i den symbolmättade svarta färgen och sammanställts till ett jättelikt altarskåp. Det svarta blir ett sätt att skapa helhet och om man kisar kan man uppleva verket som ett svart hål i väggen: ett imaginärt skugglandskap där man kan ana konturer av ruiner från en gammal civilisation. Ögat förnimmer vardagliga element i det undermedvetnas regioner, ett rum för sömngångaren att kliva in i om natten.

Utan titel, 1969 © Louise Nevelson / Bildupphovsrätt 2017 Foto: A. Zambianchi-Simply.it, Milano	Utan titel, ca 1963 © Louise Nevelson / Bildupphovsrätt 2017 Foto: A. Zambianchi-Simply.it, Milano

Konstnärens vita period representeras här av Dawn Host. Verket visades första gången på MOMA i New York 1959. Det fullmåne-formade objektet ingick där i en större installation där det vita klev ut och tog hela rummet i anspråk. Nevelson var en föregångare inom installationskonsten och hennes träobjekt kan ses som arkitektur hemmahörande i poesins fält.
     I assemblaget The Golden Pearl har antikvitetsmaterial, som svarvade stolsben, ornamenterade ramar och akantusblad sågats itu. Ett kabinettsskåp av söndriga ting som organiserats och sammanfogats i små fack för att bringa ordning i det existentiella kaoset.
    Det är lätt att bli bländad av alla anekdoter och mytbildningen kring Louise Nevelsons liv, men nästan 30 år efter hennes död markerar den koncentrerade utställningen ett betydande konstnärskap som kommunicerar med skilda stilriktningar och fortfarande inte erbjuder några självklara tolkningar.

Stockholm 2017-10-04 © Silva malmsten