På rad hänger målningarna stramt arrangerade som om de vore en sekvens att följa; var och en av dem frestar som läsbar, men inte utan koden hämtad från den närmast föregående och efterföljande. Ormen biter sig själv i svansen och loopen fortsätter. Med limfärg i lager på lager skapar Kristoffer Nilson en stramhet som kräver betraktarens engagemang och direkta närhet. De till synes sidenmjuka ytorna låter distinkta former, mestadels kvadrater, rektanglar och stänger uppföra en tyst varierande dans, ett slags språkspel. De är svärtade och övervakas av fem kvadrater på rad. Från ovan håller de sin tilldelade färgton genom hela serien av målningar. ”Flagg” är den gemensamma titeln och verket kröns i det inre rummet på Galleri Flach av en matta som tuftats utifrån en av bilderna i serien.

Flagg, 2017, handtuftad ull, 294x213 cm © Kristoffer Nilson

”En bild höll oss fångna. Och vi kunde inte slippa ut, ty den var inbyggd i vårt språk och detta tycktes obönhörligt upprepa den för oss”, skriver Ludwig Wittgenstein när han mediterar fram sin sena filosofi. Det verkar som om Kristoffer Nilson söker dessa förhållanden, förhandlingar, skeenden eller rentav bilderna bakom symboliken och dess möjliga möten.
     Tidigare har Nilson bland annat arbetat med det offentliga samhällets blanketter tömda på instruktioner och innehåll, formade endast utifrån de tomma rutornas raster. Kvar blir bilden för våra handlingar. Den aktuella serien är friare och väcker tanken om ett språks tillblivelse. Dess inneboende tecken verkar även vara dess aktörer; de bildar såväl sammanhang som innehåll. Målningarna skulle kunna vittna om iscensatta evighetshändelser av möjliga möten, närmanden, fjärmanden, förhandlingar och förvecklingar mellan språkinnevånarna inom oss. I det inre rummet finner man den orörlige röraren, igångsättaren. En bit av en avbarkad/avskalad gren har tagit ett ömt grepp om den andra i sig själv.

Stockholm 2017-09-01 © Susanna Slöör