Fabriken har i närmare tre år planerat denna utställning tillsammans med Lennart Nilsson och Anne Fjellström. I höstas sattes datumen. Med tanke på Lennart NiIssons bortgång i januari blir denna utställning en hommage, ett livsverk av en legendar. Det är en stor utställning, en av Lennart Nilssons mer omfattande, med över 200 kända och mindre kända bilder från fyrtiotalet och framåt. En del har aldrig visats förut. Andra bilder är kulturhistoriska klassiker, så välkända i människors medvetanden att man knappt ens reflekterar över dem.

Utställningen har fått ta tid att förverkliga och färdigställa. Alla svartvita bilder är silvergelatinfotografier gjorda i mörkrummet. Bilderna är handretuscherade – gamla fotografiska traditioner och fotohistoria in i minsta detalj. Utställningen är dragen åt det konstnärliga hållet och färgad av Lennart Nilssons vilja att berätta en historia. Nyfikenheten.  
Lennart Nilsson var först och främst en fotograf med en brinnande lust, ett stort engagemang och en väldig bredd. Han var dokumentär i sitt bildberättande, journalistisk och saklig, en folkbildare och en pedagog. Den optimistiska tron på framtiden och den nya tekniken vissnade aldrig. Han ville synliggöra det osynliga.

Öga 1966 © Sophie Ryder © Lennart Nilsson TT Nyhetsbyrån	Foster 1974 © Lennart Nilsson TT Nyhetsbyrån

Här finns ett porträtt från 1954 på Ragnar Sandberg. Han håller upp en kroki framför kameran så att man inte ser hans ansikte, förutom i spegeln till vänster där ansiktet avtecknas i profil. Det är intressant av två anledningar. Dels för att Lennart Nilsson fångar konstnären och hans verk i en och samma bild. Dels för att han fångar en människa befriad från ett självmedvetet poserande framför kameran. Det är snarare en reflekterande uppsyn, en närmast inåtvänd blick, ett fotografi som fångar en bild av ”inre geografi”, som Ragnar Sandberg själv uttryckte sig i sina dagboksanteckningar.

På en vägg hänger en stor bild av Ingrid Bergman, fotograferad på sitt hotellrum i Paris 1957. En komposition med dynamiska utsnitt och betoning på diagonaler och det rika ljusinsläppet. Ingrid Bergman blir en del av rummet och rummet berättar en del om Ingrid Bergman.
Snett mitt emot hänger ytterligare en bild på samma skådespelare, fotograferad på Colosseum i Rom 1950 – Ingrid Bergman som en liten, liten människogestalt under en av de välvda bågarna på gigantiska Colosseum. 
     Utställningen visar bilder av en fotograf som aldrig gav upp. Med en nyfikenhet som aldrig tog slut.

Bästekille 2017-07-19 © Emelie Ånskog