I en byggnad som först nu återskapats efter Royal Air Force bombningar av staden 1945 visas Von Hopper bis Rothko. Det är en kronologiskt ordnad utställning med måleri, från realism till impressionism och abstrakt expressionism.
     I Thomas Eakins porträtt av fröken Amelia von Buren (1891) står känslan för materialitet ut genom en penselföring som vore den av en flamländsk renässansmålare. I Edward Hoppers Sunday (1926) berättar den behandlade oljan om en man från medelklassen i grubblerier framför en söndagsstängd butik, medan Approaching a City (1946) handlar om mötet med storstaden strax efter andra världskrigets slut. Motivet är tunneln till Manhattan. Tiden för tankarna till krigets många öden. Hur olik var inte Potsdams stadsbild samma år.

Von Hopper bis Rothko – till vanster i bild Deibenkorn, Interiör med havsutsikt, 1957

Adolph Gottliebs duk Tagundnachtgleiche (1963) är en abstrakt, psykoanalytisk inbjudan där fyra prickar träffar betraktarens undermedvetna. Det har sagts att det är en bergskedja som är motivet i Kenzo Okadas Number 2, men jag ser ett vardagsrumsbord på vingliga ben. Robert Motherwell, Richard Diebenkorn och Philip Guston bidrar till att höja nivån ytterligare. Att de nämndas verk inte får fotograferas är beklagligt. Men troligtvis menas att verkens unika existens, dess aura, genom detta bevaras.
    Motherwells abstrakta mästerverk Chi Ama, Crede (1962) är lika kraftfull som den är ren och mänsklig. Likt Anish Kapoors tegelformationer rör det sig likt blod i dess centrum. Helen Frankenthaler, vars influens på maken Robert Motherwells verk är tydlig, är tillsammans med Georgia O´Keeffe en av få kvinnor på display.

Edward Hopper, Approaching a city, 1946, Phillips Collection. Foto Tim Schmidt

Att se Richard Diebenkorns Interiör med havsutsikt (1957) och Philip Gustons Native´s Return (1957) och sedan Diebenkorns Ocean Park No. 38. (1971) och Gustons The Lesson (1975) påvisar jämförbara metamorfoser. I Winslow Homers vindlande molnformationer, i Marsden Harleys uppstaplade timmer och i Karl Knaths rådjur i solnedgång, stannar nuet upp.

Von Hopper bis Rothko – till hoger Rockwell, Kent Road Roller, 1909

Att Von Hopper bis Rothko bjuder 68 målningar är rimligt. Men att Duncan Phillips under sin levnad valde att visa sin samling på Phillips Collection i Washington D.C. i en icke-kronologisk ordning, men att man nu valt motsatt riktning, är ett försiktigt val som betonar konsthistoriska fakta före dess myter. Genom fotografier inifrån museet förstår man samlarens vördnadsfulla relation till konsten såväl som att utställningen endast är ett utsnitt av vad den fullständiga samlingen har att erbjuda.

Potsdam 2017-09-18 © Tim Schmidt