Vi möts i första rummet av Karin Karinson. Hon är keramiker och arbetar ofta utifrån readymades i form av porslinsfigurer, ihopsamlade på olika loppisar. De får ett annat liv i hennes skulpturer, när de smälts samman till nya objekt. På Konstmuseet har Karinson byggt ett cirkulärt format altare i flera plan. De olika avsatserna är fyllda till brädden av föremål, där det gemensamma ursprunget är lera. Installationen Objects of Desire är som en bröllopstårta och samtidigt ett vulkanutbrott av porslin och keramik.
Man dras lätt med av hejdlösheten och glädjen i Karinsons skapande. Hon ger det keramiska materialet en frisläppt brutalitet, som de fina och något ängsliga porslinsfigurerna tidigare saknat. Rosafärgade väggar och ett guldskimrande draperi omgärdar altaret. Ett foto av en sandstrand omgiven av svajande palmer bildar fond, den ultimata bilden av människans önskningar om ett lyckotillstånd. Man kan se hennes installation både som en kritik och en omfamning av vår civilisation.
Från det totalt maxade till det minimalistiska och avskalade i nästa rum. Per Kesselmar målar vitt i vitt och grått i grått. Ögonen behöver tid att vänja sig innan man uppfattar alla subtila nyanser och upptäcker intensiteten i hans målningar i det vita och det grå. Utöver målningarna finns tunna kopparstavar i golvet, Manipulated Shadow, med en målad skugga på vägg och golv. Skuggan faller som om solen lyser in på kopparstaven samtidigt både från soluppgången och solnedgången. Sammantaget bildar målningarna och rummet en resonanslåda för ljus. Det vibrerar i rummet av ett diffust ljus, som man inte riktigt kan härleda: Men ett ljus som får oss att varsebli vårt seende.
 |
© Tilda Lovell. Foto Olle Niklasson |
I nästa rum träder vi in i det underjordiska. Det är mörkt, lite skrämmande, men också varmt, inbjudande och omslutande. Tilda Lovell har i sin installation Sandlands skapat en undervattensgrotta med skulptur, animationer, ljus och ljud. Öar av sand är utplacerade i mörkret med många små detaljer att upptäcka. Där samsas sjöjungfrun med dykare, skelett, koraller och tandgarnityr med pärlor i stället för tänder. Allt det som existerar under ytan, både inuti oss och omkring oss. Lovell skapar många nivåer mellan de små miniatyrerna och helheten. Skulpturen Oraklet längst in i rummet är originalet till en bronsskulptur placerad vid Domkyrkan i Göteborg. Den får här ett nytt sammanhang, fångad i ett fiskenät med The Queen Conch vid sina fötter.
Karinson, Kesselmar och Lovell befinner sig i sitt konstnärliga uttryck så långt från varandra som tänkas kan. Utställningen är en vandring genom tre rum och tre helt olika världar, men som ändå samverkar till en helhet. Det är starkt och tankeväckande. Också mycket väl genomfört rent utställningstekniskt. De tre stipendiaterna är ett djärvt val av stipendienämnden, som uppenbarligen inte favoriserar något enskilt konstnärligt uttryck. Kan inte låta bli att undra om någon utställningscurator ens skulle komma på tanken göra ett dylikt urval. Ett gott råd; ge utställningen tid! Det är den värd, så mångfacetterad och intressant på alla plan.
Göteborg 2017-12-07 © Berit Jonsvik, (text och foto, där ej annat anges) |
