Mellan 20 oktober och 10 november presenterar Loyal Gallery fyra soloutställningar. Det handlar om konstnärer som bor och arbetar i Sverige och som galleristerna haft ögonen på ett tag, men som är okända för de flesta, skulle jag tro. Att erbjuda konstnärerna fullödiga korta solopresentationer känns generöst, även om det blir ett sjå för besökarna att hänga med i svängarna. 

Först ut var Anders Johansson som bland annat presenterade målningen Closed door with no lock. Ett sprött måleri i gråskala av ett huvud mellan två urtavlor, en illustration över tiden som mal. Men de slutna ögonlocken vittnar nog om att det ibland kan vara bra att bara flyta med.

Den andra utställningen i serien Svensk konst öppnade den 28 oktober. Gustav Holm lägger blyerts och färgpenna på filt. Den typen av filt, föreställer jag mig, som man lägger mellan bordsskiva och duk. Hans bilder har också den där dova känslan som känns igen från när man ställer ner ett glas på bordsfilt. Bilderna ser ut att ligga i lager i materialet, men är i själva verket applicerade på bildytan. Bakom ett distinkt rutnät skymtar två figurer. Under bilden av en pojke, med välklippt frisyr och en förvånad uppsyn, står på tyska ”Fanan är glömd och död”.

Installationsbild (Shift och Demagogue in effect) © Gustav Holm

Den 4 november öppnar nästa utställning. Diana Agunbiade-Kolawole befann sig i början av året norröver, i Abisko på Climate Impact Research Center - en station för datainsamling om global uppvärmning i världsklass. Hennes fotoserie från stationen är rörande. Ingen verkar bemödat sig om inredningsdesign. Men kontor och fikarum, med den vidsträckta naturen utanför fönstren, ser ut att fungera. Här finns sopnedkast och väggur i plast. Arbetet är i fokus. Människans strävan att kontrollera och definiera, förstå och göra framsteg

Den 10 november presenteras verk av Linda Pedersen, till vardags student på Konstfack. Hon är den enda av konstnärerna jag känner till sedan tidigare. Hennes skulpturer, ofta i trä och av kvinnliga former, verkar vara medspelare i större berättelser, delaktiga i mytologiska uppgörelser eller möjligen utsnitt av animerade världar. De är tysta och hemlighetsfulla.    

Givetvis kan inte de här fyra konstnärerna ringa in vad som är svensk konst just nu. Men om man ändå ska ge sig på att summera: Konsten är materialkänslig och mångbottnad, vilket betyder att man som betraktare behöver titta ordentligt. Den befinner sig långt från reklamens enkla budskap och glansiga yta. Man kan inte påstå att utställningarna är oregerliga, konsten håller sig snällt upphängd på väggen eller placerad på golvet. Konstnärerna verkar nyfiket begrunda sin samtid och intressera sig för nuets relation till historien. Därtill är konsten som presenteras befriande ocool, vilket bidrar till att den känns fullständigt uppriktig.

Stockholm 2017-11-01 © Jenny Danielsson