Det är en känsla som alla nog känner igen: man slår upp ögonen och är plötsligt inte klar över var man befinner sig. Rum, väggar, gardiner och möbler flyter liksom samman till obegripliga predikament, under det att minnesbanken arbetar för högtryck. Det är över på någon sekund. Men detta hypnagoga tillstånd av svävande jagupplevelse, i mellanrummet mellan sömn och vakenhet, äger en sådan magnetisk kraft att åtskilliga författare och konstnärer ständigt väljer att återkomma dit.
    Är Dan Utterström en av dessa? Kanske. Hans fotografiska sekundskildringar av ickehändelser hängda i jämna rader anför ingen argumentation, propsar inte på betraktarens uppmärksamhet. De är tysta i sig själva, slutna i sig själva. Symbolerna och anspelningarna på en yttre existens är få: ett kors, en bit hud, en plåtdörr, ett skuggspel på väggen. Ändå tycks allt finnas där, drömmen och vakenheten, gåtfullheten och det upphöjda ögonblicket av medvetande.

© Dan Utterström

Vertikalt och horisontellt, korsets form, The Grid. De vassa snitten delar upp ytorna i strimlor och fragment. Ad Reinhardt och Barnett Newman ler i sin himmel – hjältarna som återkommande leder Dan Utterström vid handen. Men här finns också en sensualitet, en förmedling av hud som stundtals får närmast erotiska övertoner. Som i de två närbilderna av Utterströms hand i kreativ oskärpa.
     Som idémässig motpol arbetar Utterström också med ett nyktert distanserande, med en saklighet i redovisningen av korrugerad plåt, tegelväggar och järngaller. Men här finns egentligen ingen programmatisk tematik som förutbestämt styr valet av motiv. Den curerade sammanställningen är bara en av flera möjliga presentationsformer. Utterström arbetar också med måleri och ett flertal av fotografierna kan på avstånd antas vara utförda i just den tekniken. Men valet att denna gång enbart visa Utterströms upprättstående fotografier, i proportionerna 4x3, är nog ändå klokt av både berättartekniska och bildpoetiska skäl.

Stockholm 2017-09-18 © Leif Mattsson