Som en gemensam programförklaring inleds utställningen ”Hermits” med en diptyk där Andreas Waldén och Jesper Nylén blandar sina uttryck. Utgångspunkten var att byta skisser och färdigställa vad den andre påbörjat där själva arbetsprocessen och utforskandet av den andres komposition var satt i fokus.
    Intresset för arbetsprocessen förenar men här finns också andra beröringspunkter som förenklat skulle kunna ses som ett närmast geografiskt tänkande, ett rumsligt utforskande i vid bemärkelse som även avspeglar sig i hur utställningslokalen disponeras. Den asymmetriska hängningen av det sparsmakade urvalet skapar intressant spännkraft mellan verken.

Och spännkraft finns också i Andreas Waldéns skulpturala bläckmålningar med ursprung i enkla skisser gjorda i MS Paint. Målningarna är uppbyggda av tätt dragna streck, ofta lager på lager, där de arkitektoniska detaljerna verkar som materialiserade ur själva tomrummet. Bläcket, pennan och linjen implicerar möjligheten att både skriva och konstruera – Waldén gör förmodligen bådadera.
    Men i de konstruktivistiska formerna finns inget föreställande, inte heller någon konventionell föreställning att bekräfta, därtill syns både perception och erfarenhet sakna tillräcklig information. Waldén drar snarare linjer som frigör uttrycksmöjligheten för nya slags territorier, nya rumsliga förnimmelser som inskrivna med bläcket på duken svarar för sig själva.

© Jesper Nyrén & Andreas Waldén

Jesper Nyréns arbeten kan möjligen formuleras som en blandning mellan nykonkretism och abstrakt måleri – det senare då Nyrén ofta har naturen som utgångspunkt. Jämfört med tidigare mera pixlade verk syns här geometriskt enklare kompositioner där de nyrénskt optiska effekterna subtilt lyfter fram, lyfter ur och accentuerar bildfält mot varandra. Delar av helheten aktiveras beroende av ögats fästpunkt och en simulerad mobilitet som trotsar dukens begränsande yta får färgfält att illusoriskt stiga fram i rummet.
     Nyrén vandrar fritt i samma vy och ger en provkarta på väderförhållanden, ljus, jordmån och mineraler från landskapet som omger ateljén i skärgården. Ytans närmast taktila materialitet skapar ytterligare rumslig ambivalens där nära och fjärran vävs samman och sätts i rörelse.

Norrköping 2017-04-19 © Lotta Ekfeldt