John Wilson och Eldzier Cortor levde långa liv som båda avslutades år 2015. De hade liknande bakgrund i Boston respektive Chicago och arbetade i flera olika tekniker, främst grafik, teckning och måleri. Båda har den afroamerikanska erfarenheten som grundtema genom sina respektive konstnärskap. Museum of Fine Arts i Boston ställer ut dem sida vid sida.

John Wilson (1922–2015) är tillbaka där allt började. Som ung var han stjärnelev på Museum of Fine Arts konstskola och reste sedan för att studera för Fernand Léger i Paris. Senare tillbringade han en tid i Mexiko där han influerades av politisk konst, inte minst av muralmålare som Diego Rivera. När han i mitten på 1950-talet återvände till USA överförde han influenserna till sitt skildrande av USA:s raspolitiska verklighet som den såg ut för afroamerikaner.  

Wilsons bildvärld är vardagsnära. Litografin Street Car Scene från 1945 visar en spårvagnsinteriör där vita, mestadels kvinnliga, resenärer tycks befinna sig i en annan verklighet än den svarte mannen vi får ögonkontakt med. På hans jacka berättar märket, “Navy Yard Boston” att han är en av många arbetare inom krigsindustrin.
     Det mesta i utställningen är monokromt, men två målningar står ut. The Dressing Table från 1945, en scen från en kvinnas sminkbord, rik på detaljer, och Roz, ett okomplicerat porträtt från 1972 av dotterns vän.
     Ena väggen ägnas etsningar av ett porträtt av Martin Luther King, framtagna i samarbete med konsttryckaren James Stroud från originalet i svart och vit pastell. Kings ansikte återges känslosamt. Två linjer korsar bildytan och minner samtidigt om det kristna korset och krypskyttens hårkors. Wilson tog stort intryck av King. Hans uttryckta mål var att “använda former, linjer och färger på samma sätt som Doktor King använde ord för att förändra hur människor ser på andra, olika dem själva”. Hans bronsskulptur av King står i kongressens rotunda i Washington.

Streetcar Scene, 1945 © John Wilson

Eldzier Cortor (1916–2015) studerade som ung vid the Art Institute of Chicago. Även han skildrar en gemensam afroamerikansk erfarenhet och identitet, men han går längre tillbaka, till ursprungsberättelsen på den afrikanska kontinenten och delar av dess konsthistoria. På 40-talet studerade han Gullah-samhället på Sea Islands utanför South Carolinas kust och fann en afrikansk diaspora som i liten grad påverkats av det amerikanska majoritetssamhället.
     Cortor tog tidigt intryck av afrikansk skulptur, och parat med studier under Moholy-Nagy och inflytande av europeisk surrealism växte hans särpräglade skildringar av afroamerikanska kvinnor fram. Kvinnor ur den gruppen var förbisedda som motiv. Cortor skalar av all personlighet och låter de långhalsade kvinnoporträtten bli en symbol för styrka och uthållighet, gränsande till det exorciserande.
     Hans teknik är överlag innovativ och bred men sammanhållen. I abstrakta etsningar låter han syran äta sig rakt igenom kopparmaterialet. Målningarna, som Still Life – Past Revisited är full av detaljer från en personlig och föreställt gemensam afroamerikansk erfarenhet.

Boston 2017-03-01 © Mattias Lundblad