Draperiskildringar har under konsthistoriens gång fungerat lite som flyktväg bort från naturalismen i det visuella berättandet, och då mot platser som har med motivets dolda dimensioner att göra. Givetvis även med konstnärens yrkesmässiga ambitioner och professionalism.
Balansen mellan naturalism och stilisering har blivit den välfungerande gyllene medelvägen för Patrik Andinés fascinerande bildvärld. Hans tält i skogen skulle kunna vara tecknade enligt Leonardos praxis: studier gjorda efter tyger som blötts i lerblandat vatten och torkats upphängda för att forma intrikata fall och djupa veck. Chiaroscuro-övningarna låg nära till hands.
Andinés tält erinrar om draperade filtar och volangprydda rokokokjolar. De rika valörstudierna och det minutiösa detaljarbetet imponerar.
 |
Dolt i glömska II © Patrik Andiné |
Ofta är det ganska instängt i Patrik Andinés bildvärld. Utställningens rubrik ”Revy” antyder att det som berättas kan utspelas på en teaterscen. Skogens mörker bildar murar, grenarnas mönster, stängda dörrar, fönster och fördragna draperier är som kulisser som stänger luft och dagsljus ute. Det tillåts dock sippra in, kanske under en dörr, genom en glipa eller gardinernas genomskinlighet. Det låter oss ana något förborgat, kanske otillåtet, skamligt eller privat. (Ett halvt synligt krucifix bakom ett förhänge, en pöl som rinner fram under en ridå, en uppslagen bok med en målning av Poussin eller en åsnelik käpphäst i handen på en scoutpojke som hamnat utanför.) Ett surrealistiskt sug ger vibrationer. Det erotiska och hemlighetsfulla kopplas samtidigt till det burleska och överraskande. Allvaret är teatraliskt och tycks ifrågasätta sanningar kring kärlek och lidande, liksom tro, fördomar och vetande.
En rad teckningar ser jag som stiliserade kvinnoporträtt med ytterst noggrant skildrade detaljer. Karaktärerna skapas på ett speciellt sätt. Rytmiskt fångas varje hårstrå, skuggan av ett veck i kavajslaget, gnistrande stenar i en ring – samtidigt som de också står i kontrast till den populärkulturella framtoningen av exempelvis läpparnas konturer eller kroppens proportioner.
Patrik Andiné gör också omtag: han tar upp äldre motiv och gör variationer i ny teknik och nya format. Ett nästa steg kanske blir installationer, rumsliga iscensättningar av målningarnas berättelser.
I galleriets mindre rum visar Nicklas Randau sina senaste målningar. Hans abstrakta ”färgrum”, antingen i jätteformat eller som riktigt små, förstärks genom olikheten till Andinés bilder. Här är den poetisk-meditativa stämningen huvudsaken, sammansmältningen av fysiska och mentala platser.
Simris 2018-06-12 © Kristina Maria Mezei |
Mötet © Patrik Andiné
När sanningen kommer fram © Patrik Andiné
Rilke beskriver grått och duvor
© Nicklas Randau
|
