Världen bryter in. Den aspekten av konsten och livet kan sägas fånga något gemensamt hos de fem Anna-Lisa Thomson-stipendiaterna som ställer ut på Uppsala konstmuseum. Inbrytningen handlar inte om passivt mottagande, utan som möten med sociala sammanhang – och i vissa delar – deras sammanbrott.

Micaela Cignozzis abstrakta måleri fångar strömmar som i olika former och styrkor är en av tillvarons principer. De ges ett säkert uttryck i detta på en gång lätta och strukturerade måleri, som tycks fånga rörelser både i det inre och i den större skalan, livets och organismernas ständiga förändring. Jag tänker på naturfilosofen Herakleitos som påpekade att den flod du stiger ned i är samma flod, men aldrig densamma. Man kan betrakta bilarna i en rondell på liknande vis.
     En sådan känsla för kolet som i Anna Engvers stora teckningar ser man sällan. Motiven kan beskrivas som landskap om associationernas närvaro, hur minnen lagras, ibland ovanpå varandra, ibland till synes evigt fristående. I teckningarna, som kräver noggrant studium, finns också en gemensam utgångspunkt i det organiska, i jordlager och i växter. I en har motivet hämtats från Stora alvaret på Öland.

Utan titel © Anna Engver (Klicka på bilden för hög upplösning)

I en 3d-animation (Controllers) av Jonna Hägg utspelar sig en apokalyps i en mindre skala, men likväl en katastrof, nämligen när ett bisamhälle går under till synes oförklarligt. I dramatiska och precisa svartvita bilder kan vi se bin falla maktlösa mot ett kaotiskt slut på marken. Konstnären har lagt en effektiv och suggestiv ljudbild till animationen.
     Jonna Hägg, som varit utbytesstudent vid Konsthögskolan i Reykjavik, har också installerat Aluminium Fields, inspirerad kan man tänka både av det isländska landskapet och debatten om aluminiumindustrins miljöpåverkan.

Katxerê Medinas tvåkanaliga videoverk Runaround kan beskrivas som en fresk med utgångspunkter i det omgivande samhället – från arbetsförmedlingen och moderskap, till Finlandsfärjan och människor som försöker etablera sig i Sverige. Ur dessa ibland märkliga scener och förhållanden fångar filmen känsligt berättelser om mänskliga villkor i det vida spannet mellan förljugenhet och förnuft. 
    I ett fönster har Lourdes González Osnaya installerat ett textilt verk (Absence) där lökskal i traditionell mexikansk teknik utgör basen. Till formen för verket tankarna till en helgonbild, men det är en bild utan ansikte, en bild som kan vara glömd, stulen, bleknad eller förintad. Kvar är ett minne av ett förlorat sammanhang. På fönsterbrädan under den försvunna bilden finns stelnat vax i en mjuk solfjädersform som för tankarna till vaxljusen i en katolsk kyrka.

Uppsala 2018-12-12 © Niels Hebert