Det finns målare som mer än andra förmår att utmana bekvämlighetszonen. Även som van skribent finns där i bakgrunden den inre målaren som steget efter protesterar. Inför Anna Bjergers måleri väcks först rösten som fördomsfullt fnyser åt illa målade händer och underben och pekar finger mot förenklingarna som den fotografiska förlagan tvingar till. Den tystas dock snabbt av det rättframma sättet och den dystopiskt verkande skärpa som Anna Bjerger målar med.
     I tidigare recensioner har jämförelser gjorts med amerikanska Elisabeth Peytons ”filmisar” eller snapshot-verkande tidsbilder av vänner och kändisar. Men den då lite karamelliga syrligheten och de måleriskt enkla poängerna lyser här med sin frånvaro.
     Centrum i utställningen skulle kunna vara Anna Bjergers porträtt av en kaktus. Den skulle kunna vara en drift med stillebentraditionens blomstermålningar som ett porträtt av en sinnesstämning. Taggarnas rytmiskt kritiga blänk verkar ta alla som någonsin avbildats i försvar och avtvingar effektivt betraktaren sina fördomar och blinda njutningslystnad.

Muted/Match, 2018 © Anna Bjerger

I Anna Bjergers metamåleri undersöker hon bildkonventioner genom att låta penseln bryta ned och återskapa såväl den fotografiska förlagan som valet av fokus. Motiven återupprättas bakvända, som om verkligheten i själva verket endast levde i fotografiet. I ett landskap som färgtekniskt förenklats, som om den svart/vita förlagan i efterhand har färgsatts, skvätter den gröna färgen som om den tillhörde mörkrumskemikalierna i ett misslyckat framkallningsförsök.
     Överhuvudtaget arbetar Anna Bjerger med och framhäver de måleriska skavsåren. Den ena skons yta blöder av underliggande lagers lösningsmedelsläpp. Den svarta bakgrunden pärlar sig. Skrap, fläckar och blinkningar från bottentoner framträder successivt som om de vore själva anledningen.
      I galleriets första rum hänger ett porträtt av en tändsticka och där står de vita skorna med sina diffusa ägare till fötter. I förstone tänker man på surrealisterna. Anna Bjerger själv sätter sin lit till litteraturen och presenterar utställningen med ett citat om helvetet och natten ur Olga Tokarczuks bok Löparen, som till del lyder: ”Detaljer går förlorade, föremål förlorar sina ansikten”. I denna Bjergers omvända verklighet lever endast föremålen om dagen, som stjäl de levandes själar om natten, intet blir över.   

Stockholm 2018-11-28 © Susanna Slöör