Konstnären Andreas Eriksson gör också mycket särpräglade och speciella böcker med stor kreativitet och integritet när det gäller både innehåll och utformning. Så här i tidiga medelåldern har han redan producerat ett tjugotal.

Den första var Fladdermusprojektet som han gjorde när han gick på Konsthögskolan i slutet av nittiotalet. Fladdermusen jobbar med ekolod och skickar sin fråga ut i mörkret och får sin information i signalstudsen och den inställningen prövade också Andreas Eriksson under Mejantiden. Boken innehöll namn på alla hans favoritkonstnärer vid tiden. De försågs med plus- och minusmarkeringar enligt den unge konstnärens värdering. Boken ger en bild av vilka egenskaper hos konsten han uppskattade och inte, ett sökande statement och en positionsbestämning. Boken tryckte han själv på kopieringsapparat och den försågs med ett originalomslag till en artist's book.

Han har i dagarna, ett tjugotal egna böcker senare, kommit ut med två nya volymer, Lidan och Colouring Book. Lidan har fått sitt namn efter vattendraget som rinner genom Lidköping. Han har gjort en båtfärd i Lidans nedre lopp med start i Lidköping, där han har en ateljé, och har först tagit sig uppför. Han har hela tiden fotograferat stranden och dess spegling i vattnet. Efter tre kilometer vände han och fotograferade andra stranden på samma sätt på vägen tillbaka. Boken innehåller 360 fotografier, 180 tagna i varje riktning och i mitten av boken får du vända den upp-och-ner om du har krav på konventionellt betraktande. Annars inte.

Andreas Eriksson har alltid haft ett öppet och aktivt förhållningssätt till naturen och närmiljön i sin konst, vare sig det gäller måleri, skulptur, textil eller foto. Både naturen och vårt sätt att se på den är mest en kulturell konstruktion. Vi ser vad vi vet, det vi har ord och begrepp för. Kanske är det för att komma runt detta som det inte finns ett enda ord i boken, vare sig titel, författarnamn, eller minsta annan text. Bilderna får stå för sig själva, och det är förstås det centrala här. Efter ett tag ser man kamerans bild av verkligheten på samma villkor som vattenytans spegling och man accepterar ”bilden som bild med egenvärde”. 
    – Boken är ett eget objekt som inte behöver ha med mig att göra. Jag ser den som en handbok i vävning, säger han lurigt om nya boken.
     Det handlar mycket om textil i Andreas Erikssons verksamhet. Han har flera vävare engagerade i sin studio i Berlin. Kanske är det därför han ser, och får oss att se, så mycket textur och vävning i strandbilderna.

Hans andra nya bok heter Colouring Book och är på ett handgripligt sätt just en sån. Där har han samlat skisser som hans vävare utgår från när de utför hans kompositioner i ofärgat lingarn, där de naturella tonerna skiftar i många subtila nyanser. Ska det vara andra och starkare färger får vi själva bli samarbetspartners och stå för dem i målarboken.
     Andreas Erikssons konst och bokkonst befinner sig i ett ständigt undersökande och är därför alltid retande intressanta.

Österäng 2018-03-09 © Bo Borg