Med den omvända logikens självklara auktoritet är Richard G. Carlssons meterstora målningar innehållsligt rensade från interfererande detaljer. På de avsevärt mindre ytorna i de drygt decimeterbreda ateljéinteriörerna är däremot det realistiska informationsflödet omfattande och betydelsebärande. Ett myller av målarens arbetsutensilier lockar till närstudium. Med ett kontrollerat måleri i alla prima bekräftar här Richard G. Carlsson sin drivenhet som målare med tydligt fokus på valör och rumslighet. De subtilt nedtonade färgackorden, ofta i svalt grått eller gråblått, löper följsamt genom hela utställningen, med enda undantag av serien Notes där gipsens grundkulör fått styra. Det är en stillsam, poetisk och koloristiskt något sval presentation Richard G. Carlsson bjuder oss på.

Ur serien Notes © Richard G. Carlsson

Men det är också lätt att inse att sökandet efter något bortom de sköna men diminutiva dagboksscenerierna lockar den konstnärliga vetgirigheten. På den aktuella utställningen är det följaktligen ytterligare två delvis väsensskilda tillämpningar som presenteras. Dels de stora monokroma målningarna med enbart antydda skuggbildningar och reflektioner från en värld som tycks befinna sig bakom betraktarens rygg. Och dels serien Notes – ett antal rektangulära gipsavgjutningar med en distinkt, grafisk reliefverkan.
     Inför de senare leds tankarna initialt till ett minimalistiskt förhållningssätt, men i förlängningen lägger det taktila anslaget hinder i vägen för ett anslutande till en mer ortodox minimalism. Det handlar nog snarare om en önskan om att rensa språket från ikonografisk utfyllnad, och att inte tynga bilden med berättandets barlast.
    Detsamma kan nog anas i de större monokromerna. I Ataxia, som för övrigt lånat sin titel till utställningen som helhet, presenteras det som kan sägas beskriva den något obsoleta titelns motsats: en seren ordning i upphöjt lugn.

Stockholm 2018-03-14 © Leif Mattsson