Galleri Bohman-Knäpper visar två olika hängningar med målningar av Erland Cullberg (1931–2012), dels på galleriet på Sturegatan, dels i filialen på Rådmansgatan. Jag jämför med den större sommarutställningen på Edsviks konsthall i år (2018) och kan konstatera att Erland Cullbergs verk mår väl av de lite mindre formaten och sparsmakade rummen. Lokalen på Sturegatan, som tidigare härbärgerade anrika galleriet Färg och Form (1932–2002), är idag ett av de bättre utställningsrummen för måleri i Stockholm idag.

Med viss tvekan hoppade jag över att uppmärksamma sommarutställningen på Edsviks konsthall då intresset för att läsa om de bästa klassikerna tyvärr är förfärande lågt idag; så ska det skrivas måste det ske utifrån utgångspunkten att det fåtal som läser och sedan söker upp utställningarna på plats låter sig väl övertygas.
     För Cullbergs trogna publikskara var det med all säkerhet lika välkommet som alltid att möta färgäventyraren på Edsviks konsthall. Klassikerna radades upp som på ett pärlband, men den bråtiga vindsliknande lokalen med bjälklag gjorde dem inte full rättvisa. Här utbröt en kamp mellan målningarna istället för ett stärkande samarbete.

Utan titel, opd 160x120 cm, 1987 © Erland Cullberg	Vandrare, opd 72x60 cm, 1970-tal © Erland Cullberg

Samtidigt kan jag fundera över målningarnas kamp för överlevnad och tillkomst redan i Erland Cullbergs ateljé, på slutet en del av hemmet och ett allkonstverk i sig – en aktivt verkande totalmålning under ständig förändring.
     Staffan Cullberg, konstvetaren, har skrivit inkännande om broderns sätt att arbeta i boken från 2008, Färgen och hela härligheten. Jag ser för mig det ständigt vakande målarögat som, mitt i det för en utomstående skapande kaoset, med hökens precision dyker ned under massiv koncentration för att hålla den fokuserade ytan levande i spel. Allt runtomkring utestängs och måleriet låter sig sakligt analyseras och momentant improviseras. I de bästa verken lever känslan kvar och de är övertygande många.
     För oss utanför Erland Cullbergs sylvassa precisionsinstrument till blick underlättar det att få ta del av detta explosiva måleri portion för portion; målningarna gifter sig sällsynt väl med den mindre och raffinerade vita kubens format. Spjuveraktigt i målningen Leende man ler kanske Cullberg själv åt oss som en välmående lejonunge med sin signatur som markering för tassarna.

Stockholm 2018-10-31 © Susanna Slöör