”Det mentala malandet…”, redan titeln till utställningen sätter stämningen utan att för den delen avslöja eller dra för gardinen till de 15 scener som förtäljs. Femton tuschteckningar med fabelfigurer mot ett scenrum med väggar av hopfogad plywood, tycks det.
     Eva Maria Ern är skoningslöst enkel, ironisk, allvarlig och innerlig i sin ansats att förklara alltings djävlighet inpå bara benet. Det är inte katastroferna hon skildrar, utan snarare söker hon alla dessa mentala hålor i vilka jaget med dragning till det svarta mer än gärna fastnar, ångestriden och lustfylld. Här skonas ingen och alla är förlåtna.
     Scenrummen är kala och lika och endast träådringen i de omgärdande panelerna talar till oss, rätt så högljutt. Edvard Munchs ångestlöpor i målningar, teckningar och grafik för att fånga ”skriet”, få det att dåna genom den stumma bilden kommer självklart för en. Det är säkert en högst medveten hållning från vår för utställningen aktuella demonregissörs sida.

© Eva Maria Ern (Klicka på bilden för högre upplösning)

Hundkvinnan med teleskopet spanar förgäves efter välljuden, men ”månskenssonaten spelas alldeles för snabbt”. I ivern att söka det hinsides missar hon landskapet som fäller ut sig bakom henne som en ungrenässansmålning vilande på hopp, tro och förtröstan.
     Chopins nocturner når inte henne som flytt till skogs med huvudet omvandlat till en kotte. Den inledande antihjältinnan har trasslat in sig: ”Kanske får hon hjälp, men troligen inte. De i kulisserna hjälper sällan till, tvärtom.” Nej, Eva Maria Ern söker inte stöd utan låter sina tecknade maror löpa fritt som hyndor, råttor och maskförklädda original, som med stolthet bär sina bördor.
     De femton tuschteckningarna ackompanjeras som på stumfilmsvis av bildrutor med kärnfulla texter, dikter som sparsmakat frossar i frusna eländen. Utställningen i Olle Nymans vackra konsthall är finurligt finstämd, effektiv och utnyttjar till fullo potentialen i rummet. ”Det sitter i väggarna”, som någon av fabelhjältinnorna konstaterar. Ja, Eva Maria Erns utställning sitter verkligen perfekt och låter oron förgås och betraktaren förledas till ett roat leende.

Stockholm 2018-09-18 © Susanna Slöör