I den våg av nyväckt intresse för abstrakta uttryck som de senaste decennierna vällt in över konstscenen går det att urskilja två huvudspår. Dels det flödande och romantiskt naturinspirerade måleriet, ofta med drag av action painting. Dels det retro-konstruktivistiska ibland med inslag av suprematism eller facettkubism.
Inget av dessa spår ansluter sig amerikanskan Amy Feldman till i sina abstraktioner. Hennes angreppsmetoder skiljer sig väsentligt både vad det gäller tekniken och det grafiska uttrycket. Feldman relaterar primärt till den tvådimensionella ytan, och avstår företrädesvis från att bygga "tittskåp". Att tygla graffitins spontana uttryck och tilltal kan nog påstås var en del av det hon gör. Här finns också vissa drag av emotionell grafisk formgivning, men huvudsakligen anar man andra ingångar, vilka gör sig påminda som tankeflöden och minnesformer.
 |
© Amy Feldman |
Har man tagit del och njutit av Walt Disneys tidiga svartvita teckningar av Musse Pigg, med stora kolsvarta öron, inser man att avståndet inte är särdeles långt till Amy Feldmans ikonografi. Naturligtvis har tidens brus lagt sig emellan som en förvillande dimridå. Men vad det gäller den spänstiga och lite cartoonska penselföringen, samt formernas skeva och antytt antropomorfa drag, är likheten med de tidiga amerikanska serietecknarnas verk ganska slående. Även detta spår och eventuella påverkan går att finna på världens konstscener, till viss del också i Sverige. Men hos Amy Feldman är spåret inbäddat och möjligen fördolt för den förbihastande besökaren.
Det Amy Feldman till viss del gör är att frikoppla tecken och bruk från historia och tradition. Hennes inslag av "svartlöpor" och "tags" krockar på ett nästan ljudligt sätt mot de lågmälda färgackorden. Strecken blir till ett slags svordomar i opposition mot det i övrigt mjuka formspråket. Är detta en nyordning för Feldman? Kanske. På denna hennes tredje utställningen på Stockholmsgalleriet AnnaElleGallery framstår det som ett tydligt avsteg från eller tillägg till tidigare presentationer – ett kliv som känns både uppfriskande och konstnärligt utmanande.
Stockholm 2018-09-05 © Leif Mattsson |
