Det vita pappret i tuschmåleriet är inte förlåtande. Ett svart streck på fel ställe och allt är förstört. När Karin Granqvist angriper den vita duken med sin speciella färghantering är det på samma sätt som i det japanska eller kinesiska tuschmåleriet. Konstnären har bara en chans, sätt penseldraget direkt eller släng duken. Varje form av tvekan kommer att synas.

Men Karin Granqvist dansar med färgen. Hon virvlar runt i piruetter av grönt, blått, rött och gult. Där finns inte ett uns av tveksamhet. Det är ett måleri där allt handlar om här och nu, att vänta ut ett beslut. På bråkdelen av en sekund tycks Granqvist sätta penseln på den vita duken och blixtsnabbt dra den linje som visualiserats i tanken. Varje penseldrag kan på sätt och vis betecknas som ett slags olyckstillbud. Det, som skett, har skett.
    Det är också ett fysiskt måleri, som fångar in tillfälligheterna. Varje enskilt drag med penseln och varje val av färg måste vara meningsfullt och kraftfullt. Granqvist balanserar hela tiden på en knivsegg. Det gäller att inte falla och förvandla enkelheten till banalitet eller färgkonsten till färgakrobatik.

Installationsvy © Karin Granqvist

Det finns stunder då jag tycker mig se något föreställande, ett flickhuvud i profil mot den vita duken eller en blomma som avtecknar sig. Men nej, formen och färgen rör sig vidare i egen rätt. En betraktare behöver inte nödvändigtvis stanna upp och tolka något utan bara låta blicken följa med i färgdansens rytm. Det står naturligtvis var och en fritt att associera, men kanske bättre att bara koppla bort tankarna och inte bygga en berättelse utöver själva upplevelsen.
     Karin Granqvist spelar ut sina poetiska färgkort med en precision liknande den, som krävs av en dansare i varje scenföreställning. Eller för delen som en färgens kalligrafimästare. Mot den vita fonden blir varje penseldrag en efterbild av rörelsen, av ansatsen mot den vita duken. Granqvist exponerar inte subjektiva emotioner och uttrycker inte skönheten genom att tala om att det är vackert. Det bara ÄR. Man kan beundra våghalsigheten i varje målat ögonblick.

Göteborg 2018-09-26 © Berit Jonsvik (text och foto)