Galerie Forsblom fortsätter att fånga upp konstnärer på väg att etablera sig genom att ställa mindre utställningsrum till förfogande. Den här gången är det Johannes Hägglund som går fjärde året på Kungl. Konsthögskolan som givits den möjligheten. Han fångade min uppmärksamhet i våras som en av skolans kandidater på vårutställningen på Konstakademien. Nu ett halvår senare har han tagit ytterligare ett kliv framåt.
     Johannes Hägglund representerar en tydlig visuellt orienterad intresseriktning som bejakar intensiv färg, gestisk linjeföring och en formlek som kan påminna om graffiti. Om man i våras kunde ana en viss osäkerhet över hur stora utspel som är rimliga att göra så visar målningarna nu på den aktuella utställningen att allt är möjligt.

Självförtroendet lyser igenom och måleriet samspelar med Johannes Hägglund i varje minsta infall. Han arbetar rytmiskt med ovaler, block och krumelurer gränsande till ”tags” eller överlagrade bokstäver. Utifrån skisser byggs målningarna först upp i akryl och avslutas med distinkta lager av olja.
     Två småmålningar med smajlande solar på gränsen till sammanbrott har fått behålla skissen i akryl. De stora målningarnas titlar lyfter fram i konsten hyllade, sjungande och mytologiskt uppenbarade ikoner som Aida, Leda och Chara. Målningarna testar jämvikten för alla överord, gränsande till kollaps, djärvt balanserande strax på rätt sida om den linjen.

Det är ett särdeles bra mindre projektrum som galleriet erbjuder konstnärerna och faktum är att dessa begränsade visningar flera gånger har stulit min uppmärksamhet från huvudutställarna. Såväl Niklas Randaus måleri som Anna-Karin Rasmussons (aktuell på Modernautställningen) videoinstallationer har tidigare under året varit goda exempel på detta.

Stockholm 2018-11-16 © Susanna Slöör