Snövit Hedstierna är en konstnär som i sina verk skärskådar och utmanar mänskliga känslor kring makt, sexualitet, medkänsla och relationer. Som en del av vernissageprogrammet på hennes utställning The Pavilion på Skövde Konsthall visades hennes performance Seduction is the opium of the masses.
     Jag kom en halvtimme innan utsatt tid. En polispatrull var tillkallad och brandvakt patrullerade. Snövit var dödshotad fick vi veta. Efter två timmar beordrades publiken lämna lokalen av säkerhetsskäl. Snövits performance framfördes därefter innanför konsthallens låsta dörrar med vakt vid dörren. Endast några få som var kända för museipersonalen fick se den (den hade setts av en större publik på vernissagen dagen innan).

Det var en stark föreställning. Konsthallen fylldes av rök och högljudd electronica dånade under knappa två timmar. En grupp artister med blottade underliv fyllde rummet med scener och händelser som kretsade kring förställningar om sexualitet och våld, utsatthet, ensamhet, tvång och besatthet. Välförankrade tankar maldes samman med starka känslor till något ovanligt omskakande, berörande och drabbande. Tankarna och känsloreaktionerna som obönhörligen tvingades fram dröjer sig kvar långt efteråt, laddade och uppslitande.
     Snövit Hedstiernas utställning The Pavilion består av fem stora mixed-mediaverk som alla kan sägas vara fiktion baserad på insamlad kunskap och dokumentation med grundfakta om hur det är att bo i länder som tror sig jämställda mellan alla slags biologiska och sociala kön.

© Snövit Hedstierna

De olika verken drar ut konsekvenserna dystopiskt. En labyrint av glasskivor, som bygger på ett kontorslandskap ur filmen Matrix gestaltar hur det så kallade glastaket som hindrar kvinnor att utvecklas till full potential också har hindrande glasväggar. Det estetiska underordnas alltid innehållet i Snövits konstverk oavsett hur de ser ut.
     Den stora konsthallen domineras av en 3D-animation som skildrar en sexrobot som ska fungera som ett våldtäktsoffer. Denna sexbot kan inte blunda och registrerar alla känslor till en kollektiv minnesbank.
     I ett VR-verk som numera ingår i Skövdes samlingar får man spänna fast sig i stolar och gå in i virtuella samtal om kön och identitet. Samtalen bygger på ett stort antal intervjuer.
Utställningen ger många aspekter på genderproblematik, hotat människovärde och förtryck. Utställningen är en motståndshandling.

Synd att det katalogblad som delas ut i stället för att hjälpa oss in i de högintressanta men intrikata verken komplicerar och skapar avstånd. Vällovligt, men sådan tillkrånglad antipedagogik är stjälp i stället för hjälp, skapar avstånd i stället för ingångar.

Skövde 2018-10-03 © Bo Borg