Det är sensationellt att i Sverige få ta del av alla 46 (!) bladen i Hokusais mästerliga svit 36 vyer av berget Fuji. I Millesgårdens utställning av den ikoniske Hokusai (1760-1849) ingår också en stor mängd originalträsnitt, mangateckningar och bokillustrationer vilka kompletterar bilden av Japans kanske störste bildkonstnär genom tiderna. Men vill man se denna unika utställning får man skynda, den pågår bara i fjorton dagar.

Det ska redan från början tilläggas att träsnitten i serien 36 vyer av berget Fuji är nytryck. Man har genom ett minutiöst arbete lyckats återskapa stockarna och därmed fått möjligheten att presentera bilder som verkligen sjunger av skärpa och kolorit. Men vad man saknar är själva trästockens textur, som är så tydlig i 1800-talstrycken. Förklaringen är enkel och logisk: man har här använt ett mycket jämnt träslag eftersom det skulle vara olyckligt med träådringsbakgrunder som inte stämmer med originaltrycken. Hellre då ingen trästruktur alls. Ett klokt och ärligt val, anser jag.
    Serien är djupt fascinerande med berget Fuji alltid uppdykande någonstans i var bild. Ibland är berget huvudmotivet, i andra fall syns det bara som en svag siluett vid horisonten. I klassiska Den stora vågen kan den snöklädda toppen till och med förväxlas med en vågformation – ett träsnitt som för övrigt måste vara ett av de mer citerade genom inlån i vår tids bildkonst.

Släppa formaliteter, Hokusai Manga, 1818 © Katsushika Hokusai

Om det är originalets patina och struktur man söker så visas mängder av originalträsnitt och teckningar i den övriga utställningen. Här märks tidens tand viket skapar en närhetskänsla och autenticitet som är smått enastående. I många fall känns det som om Hokusai just släppt ritstiftet eller stickeln och bara tillfälligt lämnat rummet.
    Hokusais bildvärld, både i de omfattande träsnittssviterna och i bokillustrationerna, är stundtals kontemplativ men lika ofta expressiv eller rent av aggressionsfylld. Han skildrar gärna cermoniella bataljer eller grimaserande figurer i dråpliga situationer. Här finns både humor, sorg och djupaste allvar – och framför allt en konstnärlig drivenhet och en exceptionell teknisk finess.

Bokillustration © Katsushika Hokusai

Det är knappast möjligt att överskatta Hokusais betydelse för vår västerländska konstutveckling, speciellt under det sena 1800-talet. Som väsentlig del av det som kom att kallas japonismen framstår han som den store inspiratören för både impressionister och postimpressionister. Bland de förra går det att spåra en tydlig påverkan hos exempelvis Monet och Toulouse-Lautrec, och i nabisgruppen hos Bonnard och Vuillard. Den österländska medvetenheten av ytans betydelse, delvis i konkurrens med centralperspektivet, är något som revolutionerade den västerländska bildkonsten på ett sätt som vi fortfarande ser spåren av idag.

Att Hokusai sedan inspirerat och fortfarande inspirerar mängder av unga tecknare idag, genom sina dråpliga och flyhänta mangateckningar, hör också till helhetsbilden. Det handlar ju om en konstnär som aldrig upphör att fascinera. Och själv upphörde han heller aldrig med att teckna och måla, om man får tro vittnesmålen. Det märks. Sällan möter man en sån vilja att skildra människans alla fysiska och mentala sidor i en ofta svartsynt och ständigt myllrande humananalys. Han visar oss vilka vi är.

Stockholm 2018-05-23 © Leif Mattsson