Filemon och Baukis är ett av kärleksparen i Ovidius Metamorfoser. Efter att ha gjort gudarna väl får det åldrade paret löften om att en fri önskan uppfylls; ingen vill begrava den andra. När tiden är inne förvandlas de till en ek och en lind, bredvid varandra. I historien om Pyramus och Thisbe är det mullbärsträdet och dess frukt som bär minnet av de älskandes tragiska öde.
Båda berättelserna kommer för mig inför Susanna Jablonskis poetiskt verkande installation i ett projektrum i Marabouparkens konsthall. Tillsammans med curatorn Sander Hintzen har hon givits utrymme för ett första möte med konstpubliken efter sin examen från Kungl. Konsthögskolan 2017.
Susanna Jablonskis bidrag på examensutställningen var redan där lovande och nu iscensätts det åter men är utbyggt att vila på en underbyggnad med titeln ”Good Mourning”. Verkets dramaturgi är kanske en hälsning om det tidsödande sorgearbetets i slutändan hälsobringande och nödvändiga processer. Vi har alla sorger att bära och läka.
Susanna Jablonskis installation av skulptur, objekt, video och ljud bjuder in till att andas den smärtsamma luften i gemenskap, oavsett om det handlar om för evigt förlorade människor eller kärlekssorgens stigmatiserande levande dödar. Central är videon med fyra stammar i ett snölandskap som söker varandras omfamning och enhet. Hon har även flätat stammarna från en planta till en för evigt sammanlindad gest så länge livet i dem räcker.
 |
© Susanna Jablonski |
Rummet är bunkerliknande med ilskna lysrör som lägger ett skugglöst grådask över vita väggar och grå betonggolv. Susanna Jablonski vänder känsligt de sämsta av förutsättningar till sin fördel. Luckor, skyltar, golvglipor och inbyggda rör blir boplatser för hennes funna och manipulerade objekt. Ett par flätade tofflor finns insmugna som minnet efter den som haft dem under sin säng. En ruta med passfoton ger kanske en ledtråd ovanför brandlarmet.
Man känner Jablonskis händer varsamt vila över funna gåvor och hur hon ger varje enskild del i installationen sin vårdande omsorg. Små ”ägg” av hopp smygs in i den uppochner-vända rotens minnesstod. Porlande vatten och ljudrörelser för rummets delar meningsfullt samman. Som hjärtats sorg ligger bunten med tidningar som skärpts till ett integrerat spänne över den tid som för alltid flytt. Här fanns kanske de berättelser som ingen längre minns, eller upplevde, men tinget i sig påminner uppfodrande om de gester som delas med alla som haft sin stund på jorden.
Stockholm 2018-05-02 © Susanna Slöör |
© Susanna Jablonski
Postthorax © Susanna Jablonski
© Susanna Jablonski
|
