Det som kanske mest fascinerat oss västerlänningar när det gäller äldre japansk bildkonst är färgträsnitten från 17- och 1800-talen samt det lätta och spontana tuschmåleriet som har en tusenårig tradition att falla tillbaka på. På utställningarna i Södertälje dyker detta flyktiga och spontana måleri upp hos Yuna Tanii i den mycket stora målningen To be here (from Alland). Ett liknande måleri finner man hos Toshiko Watanabe i hennes installation No Message from Faraway där böljande, vattenliknande former av papper är bemålade med snabba penseldrag.
     I bägge dessa verk finns ett oroande uttryck, som för tanken till Japans utsatta läge med ideliga naturkatastrofer. Detta gäller också i högsta grad Akiko Kondos målning No Matter How Many Skies Have Fallen där en skuggestalt tycks fly undan ett olycksbådande regn.

Afterglow © Yuko Kurihara

Hiroyuki Kimura utgår i sitt konstnärskap från Japans traditionella kampsport Sumo, där två mycket tunga kombattanter med en överraskande snabbhet och vighet ryker ihop. Allt går blixtrande snabbt och kampen är oftast över på 10 till 15 sekunder. Kimura utförde på vernissagen en väggmålning där han skildrade två Sumobrottare med ett måleri, som i högsta grad bygger på det traditionella, improviserande och snabba tuschmåleriet.
     En annan tradition i Japan är omsorgen av vardagliga små ting vilket här visualiseras av Ailin Nakagawa med en svit fotografier där stilleben av obetydligheter ges en högre status. Små bagateller använder sig också Yuko Kurihara av när hon omsorgsfullt bearbetar små marmorstenar och sätter ihop dessa till installationen Afterglow som gestaltar ett falnande ljus,  

No Message from Faraway © Toshiko Watanbe

Hitomi Iwano bygger också sitt bildskapande på Japanska traditioner i en teknik som kallas “kimekomi”. Man skär ut bildens konturer i trä och monterar sedan ett tyg ovanpå som bemålas. I From this moment blir effekten något som påminner om färglagd keramisk mosaik. Överhuvudtaget är känslan och intresset för materialet ofta mycket viktigt för japanska konstnärer vilket gäller Mayuko Yumira som med gips och washipapper skapat en böljande snäckform Within shells, motion of Waves. Tsuguo Yanai har monterat en sex meter hög, kvadratisk pelare av papper i vars inre ett meditativt rum skapas, gränsen mellan inre och yttre världar. Det meditativa ger sig också till känna hos Yoshimi Otsu med sin installation av fem bilder i vilka framträder fem tvillinggestalter som representerar våra inre och yttre sinnen.

© Yoshimi Otsu (Klicka på bilden för högre upplösning)

Det meditativa draget, som ofta är tydligt i Japansk bildskapande, skiljer det från mycken annan internationell konst. Ibland tycks dock det meditativa ta ett snedsteg, som i det djärva och fräcka uttrycket i Overflow Mango People av Sonoko Mitsui. Men enligt hennes egen kommentar söker hon det dolda i det mänskliga sinnet. Det meditativa behöver nu inte alltid vara återhållsamt och försiktigt.
     I utställningen deltar tjugo konstnärer och de jag inte nämnt här är:  Asumi Hayashi, Takako Ishikawa, Kanako Ishii, Etsuko Kawai, Shogo Miyasaka, Atsushi Mitzutani, Yoshiko Sashida, Shizuko Ono, Taeko Ukon.

Södertälje 2018-09-18 © Jan Manker