Tyske Anselm Kiefer vägrar att låta oss glömma nittonhundratalets historia.
Metropolitan Museum tar oss till början av hans provokativa konstnärsgärning.

Född i Tyskland på året av andra världskrigets slut tillhör Anselm Kiefer en generation av konstnärer som steg fram och gjorde stort avtryck i konsthistorien efter kriget. I ett Tyskland som hanterade krigets fasor genom att inte tala om dem, gjorde Anselm Kiefer gammal byk synlig och oundviklig, och det med kraft.
     1969 drog han i slutet av sin konstnärsutbildning på sig faderns Wehrmachtuniform och fotograferade sig själv i en vid det laget illegal Hitlerhälsning framför Europas monument och landskap. Publiken chockades som avsett.
     Sedan dess har Kiefer skruvat upp volymen och låtit sina verk växa och har alltjämt den mörka tyska historien som stoff. Numera förknippas han med landskapsmålningar i enorma format och med tumstjocka lager färg i en skala reducerad till det blygrå. Ofta häller han dessutom faktiskt smält bly över målningarna. Man kan säga mycket om hans konstnärskap, men inte att han är återhållsam. Hans ateljé utanför Paris spänner över 40 000 kvadratmeter. Målningarna i sig är inte sällan fem-sex meter.

Heavy Cloud, 1985. Lead and shellac on photograph, mounted on board. The Metropolitan Museum of Art, Purchase, Lila Acheson Wallace Gift, 1995 © Anselm Kiefer

Mer behärskat i formaten är det på Met Breuer i New York. Verken i utställningen Provocations hämtas från sextio- till nittiotal. Här finns bara en oljemålning vid entrén. I övrigt rör det sig om akvarell, grafik, teckning och fotografier manipulerade med sax och måleri. Med Kiefermått är utförandet fjäderlätt. Ändå suger utställningsrummet genast in betraktaren i hans mardrömslika ekon av historien. Det är som om Wagner börjar spelas i huvudet – Kiefer lånar ofta och gärna referenser från den av nazisterna omhuldade operakompositören. Herzeleide hämtar titeln från den sörjande änkan som i Parsifal skyddar sin son från alla faror. Bildkompositionen lånas från en nazistisk propagandabild.
     De ökända fotografierna i Wehrmachtuniformen har överförts till den obetitlade akvarellen, med namnet Heroisches Sinnbild inom parentes från 1969.

Apokalypsen finns alltid närvarande som ett hot, och det är som om Kiefer vill kommentera samtiden och varna för framtiden genom att aldrig låta historien förträngas, utan ta visuell form. Han delar det med författaren Günter Grass. Kiefer är en litterär konstnär, ord är alltid närvarande. Nästan alltid finns handskriven text i målningarna. Myter och historiska händelser smälter samman med det fysiska och visuella landskapet.
     700-talets byzantinska ikonoklasm skildras i en fotograferad iscensättning med stridsvagnar från andra världskriget, och refererar samtidigt till nazisternas “entartete Kunst”. Kranke Kunst, en akvarell av ett norskt fjordlandskap anspelar på denna samling av konst som nazisterna dömde ut som degenererad.

Your Golden Hair, Margarete, 1980. Watercolor, gouache, and acrylic on paper. The Metropolitan Museum of Art, Gift of Cynthia Hazen Polsky, in memory of her father, Joseph H. Hazen, 2000 © Anselm Kiefer

I sina träsnitt hänsyftar han i tekniken på tysk konsthistoria, och med motiven på tysk mytologi och historia. Der Ritt an die Weichel lånar titeln från den nazistiske historikern Alfons Hayduks bannlysta bok. En häst symboliserar Polen, och dess ben sträcks utanför passepartoutens rektangel i en utskuren ruta.
     Kiefer häller smält bly till en molnform över ett landskapsfotografi. Det motsägelsefulla i ett moln av bly anspelar här på tungt vatten och därmed radioaktivitet. Närapå profetiskt utfördes verket året före Tjernobyls härdsmälta.
     Trots att verken i utställningen kontrasterar mot den samtida Kiefer, känns tyngden och den skoningslösa och ofta tvetydiga påminnelsen om historien lika påtaglig idag. Hans användande av smärtsamma historiska element kan närmast ses som en långvarig konstnärlig andeutdrivning i uppgörelsen med nittonhundratalet.

New York 2018-02-13 © Mattias Lundblad