Galleri Argo inbjuder under hösten Kungl. Konsthögskolans studenter som målar att visa sina arbeten under två omgångar. Den första äger rum i oktober och den andra i november. Först ut är sex studenter som går andra, tredje eller fjärde året på skolan. Det blir självklart omöjligt att bilda sig en uppfattning om blivande konstnärskap, men frågan är om det inte går att dra vissa slutsatser om den gemensamma grund de delar, sin generations ingångsvärden.

Till utställningen har studenterna ombetts att svara på frågor om vad måleriet rent allmänt betyder som uttryck och vad som är viktigt för var och en. I små raka och enkla stycken sammanfattar de sina svar på ett föredömligt okomplicerat vis. För tio-femton år sedan skulle jag ha beskrivit de unga målarnas överlevnadsstrategi med alla kreativa inlån från andra bildvärldar. Textila mönster, graffiti och serieteckning, naivistiska drag, filmklipp och dataspel tog udden av kritiken mot måleriets uppfattade elitistiska status.
     Idag verkar intresset förstärkas av själva handlingen att måla, dess rituella och inkännande drag. ”Min kropp och materialet sätter gränserna”, säger någon. ”Timmarna upplöses utan min vetskap”, säger en annan. ”Vad som är viktigt för mig är den personliga rörelsen”, säger en tredje.

© Simon Wadsted l (Klicka på bilden för högre upplösning)

Det konceptuella och teoribyggande trycket institutionellt och akademiskt utifrån/uppifrån skapar idag andra utvecklingsbara vägar. Nu är det ofta performativa och aktivistiska strategier som målarna formar om på sitt eget sätt. En student konstaterar helt frankt att måleriet är ett sätt att navigera i livet och helt avskaffa motsättningar som hög- eller lågkultur, politisk eller icke-politisk konst, konkret eller abstrakt. Den inställningen skulle kunna stå för en ny generations synsätt, som inbjuder till de personliga och mellanmänskliga mötena i konsten. Vars och ens rätt att se, genomskåda och uppleva utan pekpinnar om man får spinna iväg lite. Det är en sympatisk inställning.

© Kasper Nordström

Tillsammans och i samarbete med sin adjunkt i måleri, Kristina Janni Ståhl, har de skapat en väl koordinerad utställning i det lilla gallerirummet med sin speciella rymd och nivåskillnader i takhöjd.
     Simon Wadsted visar ett fiktionaliserat rum i rummet med kopplingar till spel och film. Robin Rydenhov har satt upp en serie abstrakta målningar med små mönsterverkande tecknade kommentarer på papper. Elinor Silow går upp i format och låter handens snabba gest utspela sig mot en större separerande bluescreen, för att tala TV-språk. Roger Smebys hyllning till kapmaskinen inramas av en dekorativ slinga. Maskinen lämpar sig väl för tyngre kapning av betong och sten. Elina Erikssons toteminspirerade triptyk lyfter fram bäckenet i olika illustrativa genomlysningar. Kasper Nordström har ställt sin låda med glasmålningar på golvet, och installerat ett urval som måleriskt stämningsmättade dagboksblad.
      Jag ser varmt fram emot att ta del av studenternas arbeten när det så småningom blir dags för examensutställningar.

Stockholm 2018-10-16 © Susanna Slöör