Båt är huvudverket i Lars Kleens utställning med samma namn i Kummelholmens konsthall i Stockholmsförorten Vårberg/Skärholmen. Båten ger först intrycket av en strandad val i konsthallens mitt, men närmare betraktad vrider sig det stora verket ett halvt varv kring sin egen axel – kölen av betong – som upphäver den stora konstruktionens tyngd. Därmed vrider sig också spantens armeringsjärn och skrovets trästycken. Så utvinner rörelsen lätthet ur tyngden och förmedlar en båt i grov sjö eller bland stora vågor som rullar in mot en strand. Det är både poetiskt och sakligt.
     På båtens ena sidan ligger stenar på golvet förbundna med skrovet som motvikt till den stora rörelsens tyngd. Under båten finns ett tunt lager sand och intill en snäcka något som ser ut som en deformerad plastbalja. Men baljan är tilllverkad av trä och hade tidigare titeln Tid. Här har den funnit en ny plats. Vattnet och vågornas dån får vi tänka oss.
     Jag tror inte man behöver söka symboler för mänskliga lägen här. Men Lars Kleens hantverk utan förebilder i den synbara verkligheten demonstrerar också modet att skapa – ett mod bortom trender eller förväntningar, ett viktigt budskap i vår tid.

Gata © Lars Kleen (Klicka på bilden för högre upplösning)

Som annex till båten i konsthallens stora rum finns verk som gestaltar begrepp som rum, golv och bjälklag, ett slags undersökningar av människors vilja att tolka världen för att känna mer av tillit – och de konstruktioner som kan vara möjliga i denna strävan. En del av dessa verk har Lars Kleen arbetat med – kontinuerligt och i åratal – fram till färdigt, eller nästan färdigt verk. Vad är ett verk i det perspektivet? En tillfälligt materialiserad rörelse?
     I ett rektangulärt rum där betongväggarna kramar musten ur besökaren vrider sig en stege uppåt i lätt spiralform. Den tycks kasta en svart skugga som ett minne på golvet. Stegen är kanske spåren av en rymling som mirakulöst nog hittat ut, men det kan också handla om instängdhet, kanske i det egna rummet. Rum är också titeln.

I verk som Hörn och Bjälklag kan man se in i genom väggarna. Det finns rum i rummen, också möjliga att se igenom. Öppenheten är karakteristisk för Lars Kleens metod, liksom hans envetenhet att undersöka en konstruktions alla möjligheter. I utställningen finns ett rum där alla modeller av Gata som han arbetat med sedan 2001 samlats. Där finns också den som han nu betraktar som slutlig.
     I ett annat rum, där en konstruktion undersöker golvets stadga, står travar av packlådor som innehåller delar till utställningens andra fas, som öppnar den 10 november. Då ska verket Båt ersättas av verket Ö.

Kummelholmen är en före detta oljeeldad hetvattencentral som togs ur drift 1997 och ett exempel på brutalism, en arkitekturterm som signalerar rå betong och funktion. 2013 sålde ägaren Fortum byggnaden till Torbjörn Johansson och Jan Watteus för en krona. Deras idé var klar: här skulle bli konsthall. Den första utställningen, med Fredrik Wretman, öppnade 2015.

Vårberg, Stockholm 2018-09-18 © Niels Hebert