Ett lustfullt experimenterande med färg och vatten visas nu på Galleri Uddenberg. Emma Larsson får akvarellfärgen att flyta från den ena formen till den andra. Ibland transformeras formerna till halvt dolda figurer. Både roande och oroande till sitt uttryck, befinner sig de mytiska figurerna i ett imaginärt landskap.
 
Associationerna går till Lennart Hellsings värld och hans underfundiga ramsor. Där leker orden med varandra, Krakel byggs ihop med Spektakel och Herr Gurka dansar utan hämningar.
     Lika fritt tycks Emma Larsson låta sin pensel dansa över det vita akvarellpappret. Barndomslandet med sin fria fantasi är för många ett förlorat land. I idékonstens tidevarv kan det vara befriande med någon som vågar vara i det spontana infallet. Här finns ingen handling att förstå. Akvarellerna är mera små poetiska utsagor. De har associativa egenskaper och en stark känsla av rymd, som får betraktarens blick att löpa fritt. Att det också finns ett mörker i det lekfulla kan anas i de svarta linjerna, som slår in i bilden likt ristningar av ett vasst stift. Tuschlinjerna blir svarta kommentarer till de flytande färgformerna och det oavvisligt subjektiva i barnets blick har hon behållit.

Utställningsvy. Foto: Berit Jonsvik

Förutom akvarellerna visar Emma Larsson också akrylmålningar och keramiska objekt. I keramiken växer figurerna ut från de tvådimensionella akvarellerna och antar en tredimensionell form. De lyckas behålla sitt uttryck, trots ett annat medium.

Emma Larsson beskriver sig själv som autodidakt och framhåller att hennes konst ”skall vara fri. Som poesi utan ord.” Paul Klee skrev i sin dagbok 1902: Det är nästan outhärdligt att tänka sig att behöva leva i en tid av efterapare. Från och med nu försöker jag i mitt utövande avskärma mig från allt sådant och som en autodidakt gå till verket med ödmjukhet, utan att se vare sig till höger eller vänster.

Akvarell är en teknik som lätt kan gå överstyr när man frestas att låta vatten och färg flyta hit och dit utan kontroll. Faran kan också vara att söka trygghet i det redan uppnådda. Men må Emma Larsson fortsätta sitt verk utan att se vare sig åt höger eller vänster.

Göteborg 2018-02-13 © Berit Jonsvik