Galleri PS är ett av de minsta gallerierna i Göteborg, och det här har inte med ytan att göra – två små rum i ett hus i stadsdelen Haga – men Zsuzsanna Larsson Gilices utställning är den andra i rad på PS som helt tagit över gallerirummen. Den förra, Virgil Dejarvs Nya normala landskap II, gjorde det rent fysiskt genom att galleriet kläddes i brunt omslagspapper och fylldes med målningar, högt och lågt, medan Zsuzsanna Larsson Gilices utställning gör det genom att i blott sju verk sätta en stark grundton i rummen.

Zsuzsanna Larsson Gilice, som tidigare arbetat mycket med blyertsteckningar i stora format, presenterar här en blandning av måleriets yttre format med rektanglar upphängda på väggarna medan innehållet bara delvis är måleri, men minst lika mycket pappershantverk. På samma sätt uppfattar jag här två olika tidsepoker, dels nuet med sin allt starkare betoning av hantverket men också ett 90-tal, där den stora Vägg, som täcker en hel vägg, skickar tankarna till epoken Anselm Kiefers och hans verk i bly.
     Vägg består av två lager grafitfärgat papper som bearbetats och trasats sönder på olika sätt och känns både blytung och skör på samma gång. För ögat kommer upplevelsen dels ur de båda lagrens ytor men också skuggspelet mellan de båda. Jag kan även känna en naturnärhet i verket: spricktorra höstlöv på väg att återgå i en ny fas i kretsloppet, men i en helt annan skala, som askgrå avflagnad bark på muterade plataner.

Vägg © Zsuzsanna Larsson Gilice

En annan typ av lager framträder i Mörk botten som vid första anblicken ser ut att vara en helt svart tuschmålning. I takt med att man närmar sig verket synliggörs en tydligare reliefverkan skapad av vad som verkar vara små cirklar, tills man står helt nära och befinner sig öga mot öga med en text, eller kanske snarare lösryckta ord. Svarta bokstäver har klippts ut och klistrats fast på bakgrunden och papperets tunna vita papperskanter skapar nya mönster beroende av vilken vinkel man betraktar verket ur.
     Det är inte första gången Zsuzsanna Larsson Gilice arbetar med text och Mörk botten har också ett systerverk i det första rummet, Spill, som består av resterna av de urklippta bokstäverna i Mörk botten. Det kan göras till en lek med hierarkier om vad som väger tyngst, som gjutformen eller sitt objekt, och hade inte titeln pekat på en rangordning kunde rollerna precis lika gärna ha varit ombytta. Själva idén hade i ett annat sammanhang kanske framkallat en känsla av lite-för-fyndigt men här står båda verken stadigt på egna ben och med varsitt uttryck.
     I övrigt består utställningen av tre mindre bilder där bearbetade pappersremsor pressats eller valsats till en slät yta – också de barklika på ett vis – och ett sista verk där gjutna handfragment satts upp som en väggrelief. Sammantaget, dock, och trots fåtalet verk, känns Zsuszanna Larsson Gilices utställning på Galleri PS både omfattande och mäktig.

Göteborg 2018-11-14 © Olle Niklasson (text och foto)