Leiderstams nya utställning skiljer sig från dem jag tidigare sett av honom. Ett återkommande grepp i hans konstnärliga praktik har varit att lyfta fram någon bild, gärna en tavla på ett museum av en äldre konstnär från artonhundratalet eller bakåt. För att komma åt nya tolkningsmöjligheter har avläsningen sedan obstruerats. Om Leiderstam i dessa tidigare installationer med linser och okonventionella hängningar dragit ett dekonstruktivistiskt arbetssätt mycket långt, så har han denna gång drivit ett konstruktivistiskt ända in i kaklet, ser det ibland ut som. Grundformen i de pannåer han nu visar på Andréhn-Schiptjenko, är nämligen det rutnät som i skilda sammanhang ofta används vid bildkonstruktion.

Installationvy © Matts Leiderstam

Utställningstiteln Panels syftar dock inte på Leiderstams målningar, utan på hyllorna de är uppställda på. Det var med dem han började sitt projekt, med att skruva upp några långa paneler utefter väggarna i ateljén och därefter låta dem vara en integrerad del i arbetsprocessen. Målningarnas begränsade och abstrakta formspråk gör dem lätta att gifta ihop i olika konstellationer utefter ett hyllplan. Där kan man också enkelt vrida på dem, ställa dem på tre kvart eller upp och ned, för att se hur de nu blev på den ledden.
     I utställningssituationen tänker man inte så mycket på Leiderstams målningar som enskilda verk, utan mer hur de på olika sätt samverkar, hur de kontrasterar varandra färgmässigt, eller hur någons ganska tomma bildyta lättar upp en annan där Leiderstam dragit ett oräkneligt antal linjer i olika färger.

Att Leiderstam redan i processens början genom hyllplanen fått en variabel helhet att förhålla sig till är säkert en av anledningarna till att bilderna trots sitt begränsade formspråk är så varierade. Leiderstam har kunnat flyttat runt sina pannåer och föra in de replikskiften som uppstått bilderna emellan. Sedan gruppera om. Någon möda och skaparvånda kan jag inte se i dessa bilder tillkomna med linjal och ganska mycket tejp och så subtilt framtagna nyanseringar. Om den fanns under processen så har den försvunnit i någon omflyttning. Gott så. Kvar blev leken och dess överraskningsmoment, det som inte gick att förutse utan bara blev.

Stockholm 2018-11-28 © Bengt Jahnsson-Wennberg