Det är intressant att följa hur broderiet som måleriskt och tecknande uttryck tar plats konstnärligt. Under hösten har Britta Marakatt-Labbas broderier rönt största uppskattning i Stockholm och i somras ägnade Konsthallen Lokstallet i Strömstad en samlingsutställning med titeln Broderi. Där medverkande självklara konstnärer som Elsa Agélii och Nina Bondeson inbjudna tillsammans med Magnus Bärtås, Ida Lovisa Rudolfsson, Emilie Liljebäck och Jörgen Svensson som var och framförde sin tolkning av vad broderi kan vara och uppmuntra till konstnärligt.
     Lillevi Hultman har Omkonst följt nästan sedan vi startade och vi skrev om henne senast för ett par år sedan. Kerstin Björk fångade mitt intresse förra hösten med sin utställning på Galleri KC i väst, Göteborg. Den möjliga friheten som broderiet i sin långsamt tecknande form medger är sannerligen intressant i sig.
      Nu har konstnären Nadja Ekman bjudit in Annika Malmqvist som ställer ut för andra gången på konstnärsdrivna Candyland.

Titta nu så du lär dig! © Annika Malmqvist

Det lilla gallerirummet har nästan inte känts större vid något tidigare tillfälle som jag upplevt. Nu hänger väsentligen tre moln med sammanlagt 45 verk från miniformat till dryga A4. De är monumentala i sin lekfulla pregnans och självklara uttrycksvilja. Annika Malmqvists bilder svävar mellan figuration och non-figuration. Emellanåt bjuder hon textade imperativ som ”Håll ut”, ”Stå ut”, ”kom in” och ”ät upp”. Den grundläggande viljan är ”att inte” som är den titel som utställningens verk samlas kring. Fördomarna som språket bär i dess begränsningar brottas ned med nål och tråd. Tunna och transparenta tygskikt vävs in i duken som en enklare form av tusenbladstårta. Det ger bilderna en momentan historia.

Glömskans lager bärs av stygnen som stegar sig runt i bilderna och söker sitt ursprung bland minnen och stundens infall. Man kan ana figurer, fåglar, fantasidjur och porträtt. Pärlemorskimrande på håll är färgarbetet med alla trådar intrikat och sofistikerat. Annika Malmqvists arbete är samtidigt abstrakt på ett synnerligen konkret vis.
     Reminiscenser väcks till Kurt Schwitters och kubisternas collage över Paul Klee och genom hela 1900-talshistorien, utan att Annika Malmqvist nämnvärt påverkats av dem, som autodidakt och fritt diktande själ. Hennes personliga historia och sena ankomst in i konsten är ett lager att begrunda. Med på utställningen visas en dokumentär. Men hennes konst och uttryck talar dock oberoende; var och en kan nog drabbas av dagar som bäst beskrivs som ”Vanliga slingringar” med turbulens.

Stockholm 2018-12-05 © Susanna Slöör