Människans synförmåga är märkvärdig även om vi får nöja oss med ett smalt register av våglängdsspektrum från violett till rött. Däremellan förmår hon uppfatta 10-20 miljoner färgvalörer.
     Gert Marcus (1914-2008) konstnärliga utforskning av färgernas möjligheter var en typisk gärning värdig de främsta konstnärerna. De som förmår att ställa upp tillräckligt omöjliga hinder att överskrida och sedan aldrig ger upp. Resultatet blir kanske inte att ribban nås, men istället ympas de konstnärliga verken med en uppmärksamhetens energi som sedan inte överger dem av rent poetiska skäl.
     Den insikten verkar den aktuella utställningen ”Instrumental” vila på där norska konstnären Camilla Løw (f. 1976) inlett ett kollegialt samtal med sin äldre kollega. Hon har på ett lyhört vis låtit integrera deras särprägling och röster till en inbjudande rumslig installation. Ljus, objekt, reliefer, skulptur och måleri glider sömlöst samman.

Distansens förvandling, 1976-79 © Gert Marcus

Vad rör sig den kollegiala diskussionen om? Gert Marcus formulerade sina förutsättningar i början av 1950-talet genom att söka den rena färgen och möjligheten att arbeta rumsligt distanserande med den. Här bör man således helt bortse från andliga aspekter och Greenberg-modernism. Vad han sökte var möjligheten för ögat att dansa med spektralfärgerna, att genom en subtraktiv metod (färgpigment) ändå nå det additiva ljusets domän.
     Med ny teknik som exempelvis böjliga och tunna datorskärmar kanske Gert Marcus skulle ha kunnat nå närmare det tonspel han så ivrigt eftersökte. Men då hade vi gått miste om hans sensuella måleri på plåt och plexiglas. Genom tunna lasyrer med oljefärg mot transparent glas eller vit grundad plåt pressas och balanseras färgernas inbördes relationer och möjligheter.

Det verkar också vara sammanhanget, den rumsskapande aspekten, som intresserar Camilla Løw. Hon går i dialog med såväl Marcus färgtonsbaserade verk som reliefer och skulptur, vilka istället isolerar frågeställningen till valörspelet mellan svart och vitt, ljus och mörker. Med svagt tonade plexiglasskivor för fönstren skapar hon ett omslutande ljus som binder samman deras verk. Hennes objekt kanske inte undersöker färgernas och ljusets underliggande fundament, utan snarare utforskas möjligheten att med form och färgat ljus skapa en imaginär bur för reflektion och eftertanke.

Balans © Francoise Ribeyrolles-Marcus

Fullersta gårds 1700-tals rum blir en sömlös del av det gemensamma verket; det både upphäver och etablerar tidsskillnaden mellan konstnärsgenerationer och uttrycken. Platsens då och nu ger en föreställning om tankens snabbt skiftande rum.
    Gert Marcus sena verk Undersökning av kaos nr 62 är värt sitt särskilda intresse. Fint att även verket Balans av konstnärens hustru Francoise Ribeyrolles-Marcus ges plats, som en omslutande kommentar.

Stockholm 2018-03-28 © Susanna Slöör