Roger Metto har i sin nya utställning bytt fokus. Här är det både ett mer intimt motivval och mindre format än det oljemåleri i starka, kontrasterande färger han är mer känd för. Tidigare har det varit stora breda perspektiv, långa horisonter och överblick. Här är det nära och med ett tillsynes vardagligare motivval.  Även om hans oljemålningar också förr varit avbildande är det nu, i akvarellmåleriet, mer av ögonblicksskildringar av det som finns alldeles framför konstnären.

Detta är Mettos första akvarellutställning och den äger rum på Galleri Se konst i Falun. Det vi ser är målningar från en senvinterdag i skogen. Snötäcket har börjat sjunka undan av solens värme och markens färg lyser fram här och där. En pappa är på promenad med sin son. Pojken plockar pinnar och leker, försjunken i sina egna fantasier. Skogen blir en scen för ett händelseförlopp mellan människan och det andra, det som är öppet för möjligheter och spegling.
     I detta odramatiska händelseförlopp gestaltar Metto i tre stora akvarellmålningar, på oinramade pappersark, en pojke i blå kläder som sysslar med pinnar, leker, upptäcker. De skulle kunna vara ateljéfotografier: ett barn avbildat framför en scenograferad kuliss. I den mittersta av de tre bilderna finns linjer som viker ut ett golv från ett grunt rum. Bakgrunden, fonden, är fläckig, sprucken, marmorerad. Det är natur men samtidigt inomhus i en studio.

På de övriga väggarna ser vi några små målningar med skogsmotiv. Det är skuggor och träd, stenar och snö i ett föreställande, traditionellt måleri med tydliga kompositioner och perspektiv. Ett dekorativt, ornamentalt drag är tydligt i grenarnas vindlingar eller utsträckta linjer. Det finns många likheter med svenskt figurativt landskapsmåleri från 1900-talets första decennier och man kan tänka på såväl naivisterna Hilding Linnqvist och Eric Hallström som intimisten Torsten Palm och Oskar Bergman vilka gränsade till det som kom att kallas ”den nya sakligheten”.
     Metto nämner själv referenser till Piero della Francescas kompositioner med människogestalter avbildade i skilda situationer i perspektiviskt framställda rum. Kanske är Pieros Madonna del Parto den målning som mest associerar till Mettos stora akvareller. Ett gemensamt drag är den blå klädedräkten och den ljusockra bakgrunden. Kanske den havande Madonnan anknyter till ett tema om barn och konception som givetvis också har sin förankring i (den modernistiska) idén om konstnärens skapande process.

Bakom de tre stora akvarellerna är väggen målad grön, tänk militärgrön som för att understryka kopplingen till natur. Utställningsformen i övrigt är en traditionell gallerihängning men den gröna färgen aktiverar rummet och understryker naturtemat.
     Måleriet är skickligt och känsligt utfört. Roger Metto behärskar både materialet och färgen och leker med detaljer samtidigt som en stor form finns i grunden. Akvarellmåleriet ger helt andra förutsättningar än oljefärgens mer fysiska påtaglighet. Ljuset från underlaget är alltid en faktor att spela med och vattenfärgen på pappret reagerar på oväntade sätt; det oförutsägbara är en del av arbetet. Samtidigt är måleriet förhållandevis stramt och utan excesser i rinningar och andra effekter.
     Det är en sevärd utställning med stort innehåll i det begränsade motivvalet. Handlar det kanske om skapelsen och förundran inför livets olika former, bland dem en pojke som upptäcker världen och en konstnär som gestaltar upplevelsen?

Falun 2018-10-23 © Maria Backman