I Helena Mutanens utställning i Bollnäs konsthall finns både nya verk och några hon ställt ut tidigare, som installationen White Remains. Den visades senast för tio år sedan och sätts nu i ett sammanhang av början och slut, från ursprungets gåta till det lika gåtfulla slutet.
Mycket som pågår, planeras och värderas sker utan tanke på den grund allt har. Helena Mutanens verk kan tyckas lågmälda, men de har starkt tilltal: Här är grunden, här är du och här måste du börja.

Hur ska man förstå jaget?
Verket Kärna – en mandalalik bronsform på en duk där revben antyds – kan ses som ett foster men också som hjärta och jagets närvaro. I dag beskriver somliga jaget som en lök utan kärna. Men för Helena Mutanen tycks jaget ha fasthet, ett jag vi föds till och som utvecklas från sin grund för att bli ett hjärta som tjänar, berör och utmanar människan. Det stora svarta hjärtat intill, Jus Sanguinis (Blodets rätt), utstrålar tung otymplighet, ett dystert hinder i rummet med blodkärl som hänger som sladdar eller blottas i tomma hål.

I Helena Mutanens konst är frågan om ursprung och tillhörighet viktig. I Sverige gäller blodets rätt, det vill säga, du ärver medborgarskapet. Alternativet är att bli medborgare i det land du föds i. Människor har (ännu) ingen rätt att bestämma vilket som är ens hemland.
     Rannsak är formad som en ihålig stubbe. I skogen kan vatten samlas i sådana stubbar och konstnären tolkar ytan som en spegel. Du kan se din bild. Vem är du, hör du hit? Ett annat verk med ännu rakare fråga är Knock. Först kan man tro att det är en arm fästad vid väggen. Men den hand som sticker fram ur ärmen är en stor benknota och tycks beredd i kampen för tillvaron.

White Remains (detalj) © Helena Mutanen

Vad lägger du på minnet?
Spricker som rötter består av 14 svarta objekt. De är studier av ytor som spruckit, rynkats eller stelnat i små kratrar. Ytorna anknyter till utställningens namn Go under skin och jag tänker på hur erfarenheter kan gå in på bara skinnet. I Skin/Hud framstår huden som pansar vid människans yttre gräns.
     Helena Mutanen tar med oss från början till slut. White Remains är en stor cirkel av vitnade kvistar som torra skal med larver i vax i mitten. Det är fluglarver, ett bete varje fiskare känner igen. Men larvernas huvudsakliga uppgift är att äta döda vävnader. De kallas också likmaskar. Begreppet kretslopp används ofta, men vi tänker kanske inte lika ofta på att vi som fysiska varelser så konkret ingår i kretsloppet.

Bollnäs 2018-04-11 © Niels Hebert