I över tjugo år har Sirous Namazi i sin konst återvänt till berättelsen om hur det är att hantera minnet av en omskakande familjekatastrof, flykt och återetablering i ett annat land. Ju mer han rationaliserar, konceptualiserar sitt förhållningssätt, ju mer han förenklar, minimaliserar sina formuleringar desto större blir tomrummet kring det minnet vill nå och dess rikedom tunnas ut. Tyngden övergår i viktlöshet, i en rotlös svävande transparens som tar estetiskt oanade vändningar och hakar på konsthistoriska paralleller.
Tränger vi djupare kommer grundberättelsen med sin sammansatthet i dagen. Filmen med titeln 12.30 återvänder till minnet. Som tonåring kom Namazi som flykting från Iran till Sverige. Som följd av religiösa motsättningar hade familjen fått sitt hem i Shiraz förstört. Åtföljd av politisk förföljelse blev landsflykt den enda utvägen. Den konstnärliga rekonstruktionen av hemmet var en jakt på minnets bilder hos familjemedlemmarna.
3D-printern och digitala tekniker har stött skapandeprocessen och gav därtill möjlighet att slipa fram ett budskap som fortsätter att utgöra kärnan i Sirous Namazis konstnärskap. Robusta tankesystem och konstruktioner ställs i kontrast till mänsklig skörhet, ordning mot kaos, evighetsperspektiv dukar under för ögonblick av förintelse, trygghet mot förlust.
 |
Mirrored III © Sirous Namazi |
Mitt i allt detta har människan stått osynlig. Nu spårar jag i den aktuella utställningen i Örebro konsthall ett psykologiskt närmande i en rad av digitala teckningar, porträtt eller det ensamma jagets selfies, och i ett av de små objekten ser jag antydan till en människokropp. I ett vitt 3D-utkast för skulptur ligger en bål formad efter en manströja.
Dessa små objekt är mångbottnade och ofta vackra, ja, estetiskt tilltalande. Om vi ger dem tid avslöjar de olika berättelser om skilda teman som tillhörighet, identitet, bräcklighet eller återvinning - samtidigt som de återupplivar konsthistoriska paralleller från början av 1900-talet. Som ryska konstruktivister, jordnära i sina uppfinningsrika hantverk och högt flygande utopister i sina budskap om politiska ideologier.
Utställningens titel är Metropolis och de flesta verken har rubricerats därefter. Väggreliefer i laserskuren metall i milda industrifärger spinner vidare på temat kring ett hem. Här förvandlas det till bortrationaliserade och sammanpressade begrepp, för att läggas skikt på skikt över varandra som dekorativa tårtpapperslika rundlar. Men trots min förväntan roterar de inte. Samtidigt ser jag redan ett av utkasten i min föreställning som förverkligad, en mäktig flerfärgad metallkonstruktion som skulle rulla fram i det offentliga rummet, på ett torg eller framför en imposant entré. Det får vänta på rätt beställare.
Örebro 2018-03-09 © Kristina Maria Mezei |
Metropolis II © Sirous Namazi
Mirrored © Sirous Namazi
Metropolis modell © Sirous Namazi
|
