Verkstad konsthall i Norrköping är en ideell förening, grundad 2009 av studenter från KSM (Konst, Samhälle, Mediegestaltning - Linköpings Universitet). Konsten som ”motor i samhället” är en central idé, liksom att vara en aktiv scen för sådan idébaserad konst som vanligtvis har svårt att få plats inom traditionell galleriverksamhet. Mycket av aktiviteten är experimentell och processinriktad och under åren har ett stort antal performances, interaktiva happenings och konst- och samhällspolitiska samtal genomförts vid sidan av installationer och utställningar.

Verkstad har ett internationellt samarbete med konstnärer och kuratorer inom olika nätverk, där ibland Vision Forum (internationell organisation för konstnärer, kuratorer och forskare) som med sin specifika inriktning mot ett ”expanderat konstfält” även präglar delar av utställningsprojekten inom Verkstad. Konsthallen har sedan start haft olika lokaler i Norrköpings industrilandskap; råa och ruffiga har de utgjort en kongenial estetik för många av de platsspecifika verk som presenterats. Tråkigt nog har konsthallen tvingats lämna denna, för verksamheten, näst intill emblematiska miljö då kända fenomen som ekonomi och renoveringar satt stopp.

När Lovisa Nordstedt (f. 1986) nu ställer ut sin mångdimensionella installation med ljud, skulptur och videoprojektion är det sålunda i konsthallens nya lokal i Kulturkvarteret Hallarna. Här finns inte riktigt samma atmosfär – lokalen har senast använts som kontor – men det finstämda verket En mänsklig hållning fungerar ändå bra med hjälp av sin egen avgränsning: ett rum i rummet.
     Här, omsluten av hudfärgat tyg och till det sövande ljudet av en brinnande kamin, ligger ett ihopkrupet foster, på håll glasaktigt, självlysande och skört – närmast sakralt upphöjt. Nära intill träder den breda pvc-tejpens kanter fram – vinylplasten med hormonstörande inverkan, cancerogen och svår att återvinna. I en videoloop projicerad på den omslutande tygskärmen blickar en gamlings trötta ögon ner mot det vilande fostret. Vakande. Reell trygghet ställs mot illusionen av densamma. En generations gnagande eftertanke går kretsgång. Ögonen blundar.
     Nordstedt har redan i tidigare utställningar adresserat frågor om människans miljöpåverkan på naturen – då genom skulpterade djur i pvc-tejp med undertexter om plasters lagring hos djur högts upp i näringskedjan. Civilisationskritiken är lågmäld men klar.

Norrköping 2018-11-14 © Lotta Ekfeldt