Bort från larmet och de väsnande versalerna. Kliv in i Galerie Forsbloms intima projektrum, där Nicklas Randaus lågmälda måleriakter visas. Det är eteriskt, på gränsen till självupplösande. Det är organiskt, på gränsen till naturekande. Associationer går till blomterdignande sommarängar eller vattensjuka leråkrar. Och ändå: det föreställer just ingenting – det är varken figurativt eller abstrakt och saknar all synlig koppling till en yttre värld bortom verket. Som ett slags metaakt med måleriet i guldstol och poesin i ständig närhet (ett av verken är tillägnat den franske poeten René Char).

Untitled (for René Char), 2018, opd, 156 x 214 cm © Nicklas Randau

Nicklas Randau (f. 1989) gick nyligen ut Malmö Konsthögskola, för att tämligen direkt tilldelas det prestigefulla Bernadottestipendiet (ett års ateljéstipendium i Konstakademiens hus). Han är en av flera unga intressanta konstnärer som de senaste åren utexaminerats från de svenska konsthögskolorna, med den uppenbara viljan att borra djupare inom framför allt måleriet som akt och handling. Det vi ser är en tydlig återkomst av en poetisk och ofta lågmäld, jordnära konst, där kontrasten till samtidsbunden aktivism inte kunde vara tydligare.
    Alla slutstreck är lögner, all summering är fåfäng. Det enda som är sant och verkligt är det som inte har kontaminerats av yttre avsikter eller dolda agendor. Så skulle man kanske kunna uttrycka det. Men även detta är naturligtvis en lögn. Återstår naturen, de självständiga poeterna och de oberoende konstnärerna. Bland de senare lär det finnas plats för Nicklas Randau.

Stockholm 2018-05-16 © Leif Mattsson