Omkonst uppmärksammade Anna Svenssons utställning på Katrineholms konsthall för drygt ett år sedan. Nu finns möjlighet att ta del av några centrala verk i de något mindre formaten även för en Stockholmspublik. Och det är värt ett besök i Lärkstaden och Domeij Gallerys modesta men väl balanserade utställningsrum. Det krävs för att härbärgera Anna Svensson ljusprojektiler i det allra högsta registret. Hennes teknik är fascinerande där hon drar full nytta av vinylfärgens fantastiska reflektionsmöjligheter genom att måla på bomullspapper, som låter färgen fästa ordentligt utan att ta något uns av de enskilda pigmentens kraft.

Anna Svensson har en väl utvecklad formkänsla och förmåga att balansera de höga ackorden i intrikata mönster lånade från en variation av symbolvärldar. Vibrerande gränser mellan färgerna nyttjas och tämjs och låter färg- och ljusflödena forslas enligt bestämda mönster och uttänkt koreografi. Hon lånar gärna sammanställningar av form och färg från varnings- och varselskyltarnas världar. Ilskna avspärrningsband i gult och svart sågar sig genom bilderna och omvandlas till ekon av varningar för radioaktivitet.

Sprout I, 29x21 cm © Anna Svensson	Sprout I, 29x21 cm © Anna Svensson

Anna Svenssons skulpturer och reliefer fungerar lika utmärkt väl och ingen blir nog överraskad av att hon genom åren tagit sig an ett antal offentliga utsmyckningar. I den lite mindre Star har hon monterat en halvcirkelrymd av plexiglas mot mdf-skiva och sedan bemålat objektet till en hypnotiskt verkande symbol för en iris, eller en öppning i himlavalvet.
     Sagovärldarna, fenomenen och fantasteriet får möjlighet att breda ut sig inför häpet novembertrötta blickar. En uppfordrande ljusterapi utan varselväst sticker hål på alla föreställningar om färg. I de högsta utspelen skapas lugn och ordning med hjälp av en mycket systematiskt nyttjande av avdramatiserande och lekfulla mönster.
     Men oordningen återställs momentant genom att nästa kärleksfulla attack kommer från fyrverkeripjäsen bredvid. Och de brutna färgerna och komplementära färgvännerna i något högre ljussteg både binder samman ytan och trollbinder. Här fördrivs vaneseendet och fördomarna om vad som är möjligt att förmedla via en statiskt fixerad yta – explosionerna detonerar utan att försvagas. 

Stockholm 2018-11-08 © Susanna Slöör